AI imponerar inte

Dummare än vi tror? Foto: Mike MacKenzie/Flickr.

Alla pratar om artificiell intelligens, men jag har en gnagande misstanke om att ingen riktigt vet vad det är.

Vi kanske inte ens har superkoll på vad den mänskliga, icke-artificiella intelligensen är. Allt påminner hjärtskärande mycket om ryktena som omgärdade internet i början. I ena örat kraxade teknikfobikerna att det skulle göra oss alla arbetslösa, i andra örat kvittrade teknikoptimisterna att internet var den största uppfinningen sen hjulet och att det skulle förändra oss i grunden. Jag skulle här vilja dra den till intet förpliktigande slutsatsen att vi hamnade någonstans mitt emellan, men jag får istället citera den forne kinesiske premiärministern Zhou Enlai: det är för tidigt att uttala sig om.

Men jag har en profetia om AI, och det är att hur vi än vrider och vänder på oss finns det en bransch som kommer att vara hästlängder före alla andra när det gäller att slå mynt av den nya tekniken. För det är den alltid.

Jag talar förstås om snuskbranschen.

Tänk på internet. De teknikfrälsta pratade lyriskt om hur vi skulle byta information med varandra. Vem som helst kan botanisera i Library of Congress. Läsa tidskrifter från när och fjärran.

Men när porrnasarna slog upp portarna lämnade alla sina arkiv och rusade ditåt. Vad är Die Zeits hemsida mot ”pruttporr”, som Louis CK pratar så vällustigt om på sitt senaste album?

Om några år kommer alla att kunna skapa sina egna porrsnuttar. Pussla ihop det ena fantasifostret efter det andra, klistra in Greta Garbos ansikte på Beyonces kropp och låta henne förlusta sig med pizzabudet eller farbror doktorn.

De nya ”konstnärerna” i genren kommer att bli superstjärnor, få miljarders miljarder följare och tjäna storkovan, precis som när gravallvarliga unga män fyllt fotbollsarenor världen över genom att stå med hörlurar mot örat och gegga ihop redan befintliga låtar till något ”nytt”.

De senaste veckorna har jag ägnat mina lediga stunder åt något nostalgiskt.

Jag hittade en app som heter Sporcle, och som innehåller olika geografiquiz. Där finns säkert mycket annat också, men som så ofta i internetsammanhang spände jag på mig mina mest autistiska skygglappar för att inte förlora mig i allt detta annat. Det var bara geografin som gällde. Närmare bestämt USA:s delstater. Vad heter de, och var ligger de?

Jag nötte och nötte. Segade mig allt högre över genomsnittsresultatet. Blev nästan lite rörd när jag märkte hjärnans tappra metoder att identifiera delstaternas former. Gång på gång rörde jag ihop grannstaterna Alabama och Mississippi, sen slog jag fast att Alabama är mer ”höger”, och då satt det.

Jag hade ett litet helvete med gyttret i New England – Connecticut, Massachusetts och den irriterande flugpricken Rhode Island. Men snart satt de också. Det var bara att nöta.

När jag hade lärt mig delstaterna var det dags för överkursen: huvudstäderna i varje delstat.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Först kände jag en viss förtvivlan. Det dök upp städer jag aldrig hade hört talas om. Olympia, till exempel. Huvudstaden i Washington. Och Carson City i Nevada. För att inte tala om huvudstaden i New York. Det borde väl vara… New York? Icke. Albany.

Men det var samma sak där. Nöta och nöta. Hitta små krokar i minnet. North Dakota – Bismarck. Det låter ju frostigt. South Dakota – Pierre.­ Ja, det låter lite sydligt. Nu kan jag huvudstäderna också.

Jag kan inte för mitt liv begripa när jag ska ha nytta av de här kunskaperna. Men det spelar ingen roll. Sporclequizzet lät mig återupptäcka nötandets glädje. Jag imponerades kort sagt av mig själv.

En artificiell intelligens hade lärt sig allt på en nanosekund. Det imponerar inte ett dugg. 

Bengt Ohlsson

Journalist och författare.

Mer från Bengt Ohlsson

Läs vidare