För snart 100 år sedan, vid Lago Maggiores norra strand, byggde impressarion Olga Fröbe-Kapteyn en vacker föreläsningssal. Hon visste det inte ännu, men här skulle hon skapa en unik mötesplats, det mytomspunna Eranos. Inspirerad av vännen och psykologen C G Jung ville Fröbe att det skulle bli en mötesplats för österländsk och västerländsk idétradition. Teologen Rudolf Otto föreslog det grekiska namnet eranos, vilket betyder en festmåltid dit gästerna själva tar med sig maten.

Vem var Olga Fröbe-Kapetyn? Hon föddes i London 1881 till holländska föräldrar, den ene feminist och den andre ingenjör. Hon studerade konst i Zürich, gifte sig och fick en dotter. Maken omkom 1915 och Fröbe med dottern flyttade till Asconatrakten. Här köpte hon en villa, Casa Gabriella, började studera indisk filosofi, teosofi och meditation, samt målade abstrakta verk. (Fröbe och Hilma af Klint är samma andas barn.)

I augusti 1933 ägde den första konferensen rum om ”Yoga och meditation i Öst och Väst”. Den snillrika Fröbe samlade alla de främsta: indologen Heinrich Zimmer, filosofen Martin Buber, filologen Károly Kerényi, religionshistorikern Mircea Eliade. C G Jung var först skeptisk till att delta, men när han fått se en talarlista lär han ha utbrustit: ”De är ju alla mina vänner!” Varje år satte Fröbe nya teman, som ”Öst-västlig symbolism”, ”Idéer om frälsning i Öst och Väst” eller ”Kulten av den stora Modern”.

Eranos drevs av en önskan att belysa frågor som hamnat i skuggan av moderniteten. Man upplevde efter första världskriget att världen befann sig i en djup själslig kris. Civilisationen hade nått vägs ände. Utvecklingsoptimismen hade stupat. Vad skulle männi­skan göra efter den stora katastrofen? Går det att förstå det irrationella och det arkaiska hos människan? Eranos tog sig an uppgiften att undersöka mytens och symbolernas betydelse och deras inverkan på människans utveckling och kultur. Man ville komplettera kunskapen om vad det innebär att vara människa, utöver det som den moderna vetenskapen erbjöd.

Fröbe var även fascinerad av så kallade arketypiska bilder. Hon trodde på bildens helande kraft och förmåga att påverka människans omedvetna. Med hjälp från filantroperna Paul och Mary Mellon reste hon land och rike runt och samlade material till ”Arkivet för forskning kring arketypisk symbolik”. Denna enastående bildbank höll under många år till på hennes sovrumsgolv och bidrog till bland andra Erich Neumanns, Jungs och Eliades forskning. Strax före sin död 1962 donerade hon alltihop (drygt 6 000 bilder) till Warburginstitutet i London.

Idag framstår Eranos med sina intima rundabordssamtal som sinnebilden för en värld som inte längre finns. Platsen som en gång grundades med syfte att studera myternas och symbolernas betydelse har själv förvandlats till symbol.