Den som väntar på frihet …
DEN FÖRSTA APRIL HÖLLS fyllnadsval i Burma, och NLD (National League for Democracy) vann 43 av 45 mandat (av parlamentets 440 platser), vilket ger partiet drygt 6 procent av parlamentssätena. Partiets ledare, Aung San Suu Kyi, beräknas ha fått 82 procent av rösterna i sin valkrets i staden Kawhmu söder om Rangoon, och sitter därmed säkert i parlamentet. Trots att det sägs ha förekommit visst valfusk, så ses valet i stort ändå som rättvist.
Men 2015 står hela parlamentet och därmed regeringsmakten på spel. Det skulle i så fall kunna innebära NLD:s slutgiltiga triumf efter årtionden av förtryck och förföljelser. När det första fria valet i Burma hölls 1900 fick partiet cirka 60 procent av rösterna, men erhöll trots det ingen parlamentarisk makt.
Valet 2010 bojkottades av NLD – det vanns av militärjuntans parti USDP – men i november samma år släpptes Aung San Suu Kyi fri efter att ha suttit inspärrad i sitt hus i Rangoon i femton år.
Därefter har regimen genomfört en serie reformer för att bryta sin isolering. Politiska fångar har släppts, medier och fackföreningar har fått större frihet och en viss ekonomisk liberalisering har genomförts. Omvärldens reaktioner har också varit positiva. I december förra året besökte USA:s utrikesminister Hillary Clinton Burma och i april var det den brittiske premiärministern David Camerons tur. Nyligen hävde EU sina sanktioner mot Burma. Med valet och NLD:s stora framgångar kulminerade den burmesiska frihetsprocessen.
I MARS, I VALRÖRELSENS slutskede, följde jag en av NLD:s kandidater till parlamentet, doktor Myo Aung. Denna dag skulle han hålla tal i tre olika byar som samtliga ligger i Dagon Seik Kan-kommunen utanför den förra huvudstaden Rangoon.
Dammet som bildas på de gropiga, torra vägarna när lastbilarna sakta guppar fram lägger sig över de hundratals NLD-anhängare som är på väg till valspurtens första stopp. Längs med vad som ska likna en grusväg står bybor och hejar och ler när karavanen kör förbi.
En regeringsanställd med mörka solglasögon sveper förbi lastbilarna filmandes med en videokamera. Regimen visar fortfarande sitt missnöje med NLD, och hotar med jämna mellanrum partiets anhängare, men situationen har blivit bättre, säger Ma Kyi Pyar som har suttit med i NLD:s organisation i två år.
– Nu är jag inte rädd längre. Sedan vi registrerade NLD för att ställa upp i valet har läget blivit bättre, säger hon.
Ma Ky Pyar minns kaoset 2007, då munkarnas demonstrationer blodigt slogs ner av militären i den så kallade saffransrevolutionen – vilken till en början var protester mot den skyhöga inflation som efter att en munk dödats av militären ledde till att tusentals munkar och andra medborgare demonstrerade på landets gator.
– Kom man hit till högkvarteret då blev man arresterad och kastad i fängelse!
Enligt Ma Ky Pyar har Burma, som räknas som ett av världens fattigaste länder, många svåra utmaningar framför sig, och att få fattiga människor att gå och rösta är en utmaning i sig själv.
– Den ekonomiska situationen i landet är hemsk, människor i byarna har inte tid att tänka på politik, de måste bara inrikta sig på att överleva, berättar Ma Ky Pyar.
NÄR JAG VÄL NÅTT DEN lilla avlägsna byn Da La Ban har redan hundratals bybor samlats och NLD-medlemmarna delar ut broschyrer som sammanfattar vad partiet och deras ledare står för. Myo Aung greppar mikrofonen och jämför Burma med Sydkorea.
– Se på Sydkoreas historia; de har haft det tufft precis som vi, men se var landet står idag – vi vill utvecklas på samma sätt som de har utvecklats!
Applåderna är öronbedövande innan Myo Aung fortsätter sitt tal:
– Om ni röstar på NLD och mig, så kommer jag att se till att det blir fler jobb och jag kommer att utplåna korruptionen som äter upp det här landet! Ni kan göra slut på 50 års förtryck genom att rösta för demokrati!
En stund senare berättar den 62-årige Myo Aung om sina planer inom NLD, och han är säker på att vinna en plats i parlamentet (vilket han också gjorde, precis som alla andra NLD-kandidater som ställde upp i fyllnadsvalet). Som läkare har han redan bestämt sig för att satsa på landets sociala skyddsnät. Målet är att införa fri sjukvård för alla medborgare.
Genom Burmas nya konstitution blev en av generalerna, Thein Sein, president i mars förra året. Den förre statschefen och militärjuntans högste general Than Shwe lämnade då över makten till den nya civila regeringen som kom att styra landet. Myo Aung menar att president Thein Sein är ett bättre alternativ än den förre diktatorn.
– Förändringar kommer inte att ske över en natt, det kommer att ta tid, men Thein Sein vill ha förändringar och han pratar med medierna, det gjorde inte regeringen tidigare.
TROTS LJUSARE POLITISKA tider sker emellertid fortfarande mycket i landet bakom stängda dörrar.
– Människor är övertygade om att Than Shwe fortfarande styr landet genom armén (som med sina 400 000 soldater räknas som en av Sydostasiens starkaste), fortsätter Myo Aung.
Militären lägger beslag på hälften av BNP, medan enbart ett par procent går till utbildning – detta är en politik som måste ändras, menar Myo Aung.
– Ja, vi måste få en modernare armé som kostar ungefär en fjärdedel av vår BNP, och samtidigt som ett första steg få upp utbildningsdelen till 10–12 procent av BNP.
Populärt
Amnesty har blivit en aktivistklubb
Den tidigare så ansedda människorättsorganisationen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.
För att komma tillrätta med en inflation som ökat lavinartat och en stagnerad ekonomi, vill han locka fler utländska investerare och turister till landet, reformera bankerna – i nuläget kontrolleras de av regeringen – och samtidigt be FN och andra organisationer om teknisk hjälp nu när sanktionerna från väst har hävts.
DE ALLTMER OMFATTANDE sanktionerna från väst har tvingat regimen att göra affärer med länder som Kina, Indien och Thailand. Burma har fått se sin olja, gas, teak och mineraler säljas i en rasande fart. Vinsterna fortsätter att fylla generalernas bankkonton, och göra klyftan mellan fattiga och rika allt större.
Burmas kris har dessutom gjort att studenter har flytt landet.
– Vi har tre miljoner studenter i grannländerna, vi burmeser är ett intelligent folk, men vi måste övertyga våra studenter om att stanna kvar i landet!
Burma har enorma problem att brottas med, men de flesta som är insatta i landets politik är ändå positivt inställda till framtiden. En av dem är redaktören Khin Maung Win på liberala tidningen Democratic Voice of Burma.
– Som det ser ut nu så är förändringarna äkta. Jag är övertygad om att presidenten kommer att lämna över makten efter valet 2015. De ändringar vi nu ser i landet, som har satts igång av regeringen själv, är omöjliga att backa.
Hur mycket militären kommer att vara med och styra Burma i framtiden är det dock ingen som riktigt kan svara på, men klart är i alla fall att de som vanligt säkert kommer att göra små eftergifter och samtidigt flagga för större är att vänta (det är så de har jobbat de senaste decennierna). Hur stora eftergifterna blir beror på hur stort trycket blir från NLD:s eget parti och från omvärlden.