En dag av glädje, en dag av elände
Men även om detta säkert väckte förstämning hos en del förhoppningsfullt folk med planer på att framställa sprängmedel, producera pedaler och kolportera arsenik, förtjänar beslutet all uppmärksamhet och respekt.
Dels öppnade det ytterligare möjligheter till företagande och försörjning. Särskilt kvinnors ställning förbättrades. Dels kan man se det som fullbordandet av den näringspolitiska förnyelse som på kort tid ersatte medeltida skråväsende och merkantilism av 1700-talsmodell med etableringsfrihet, fri konkurrens och ett fritt utbyte med omvärlden. Den snabba ökningen av tillväxt och levnadsstandard som inleddes runt 1870 berodde inte bara på näringsfriheten, men utan näringsfriheten hade den inte varit möjlig. Centrum för näringslivshistoria (CFN) står för en klockren prioritering när man gör 2014 till jubileumsår och bjuder in till seminarium och ger ut lärda böcker för att fira 150-årsminnet av näringsfriheten.
Axess tv har under våren haft glädjen att sända serien ”150 år av näringsfrihet”, som tagits fram i ett samarbete mellan Svenska filmbolaget och CFN, och serien kommer att repriseras i ett svep under en temakväll den 18 juni. SvD Näringsliv har också riktat strålkastarljuset mot näringsfriheten genom att ordna en omröstning om ”Alla tiders entreprenör”, och Vetenskapsradion (P 1) har sänt intressanta program. I övrigt har det varit mycket och märkvärdigt tyst. Vi lever i en medievärld som vanligtvis inte kan få nog av jubileer och bemärkelsedagar, men när det gäller grunden för vårt samhälles rikedom är intresset förfärligt förstrött.
Man ska kanske inte bli alltför förvånad. Näringsfriheten är ett typiskt allmänintresse.
För samhället i stort är det ytterst värdefullt att alla får ta initiativ och utmana existerande verksamheter. På så vis blir det svårare att hösta in monopolvinster, och det utvecklas fler nya varor och tjänster.
För särintressena är läget annorlunda. De upplever sig sällan ha något att vinna på att få fler medtävlare och möta tuffare konkurrens. De blir tvärtom experter på att varna för allt elände som hotar när nybörjare, förmenta klåpare och lycksökare ska få härja fritt. Finansminister Johan August Gripenstedt mötte starkt motstånd från skråvänner och protektionister när han utformade sin nya närings- och handelspolitik, och det dröjde inte så många decennier innan hans reformer började naggas i kanten.
I dag kommer motståndet inte i första hand från företagarhåll, men det råder ingen brist på mäktiga särintressen inom förvaltningar och fackföreningsrörelse som vill sätta stopp för den nya näringsfrihet som har följt i spåren på EU-medlemskap och valfrihet i välfärden. Sålunda ska nu minnet av 1864 firas mitt under en valrörelse, som skulle ha handlat om att skapa jobb men alltmer tycks handla om hur man ska stoppa dem. En lång rad medier dansar efter särintressenas pipa och gör deras budskap till sina. Det är lika trist som ironiskt.
*
Torsdagen den 15 maj 2014 hölls presskonferens i Rosenbad. Kung Carl XVI Gustaf slapp lyckligtvis vara med och ingen förordning skrevs under. Däremot lade Försvarsberedningen fram sin slutrapport. Om denna kan mycket sägas, men knappast att framtida generationer behöver fundera på hur den ska högtidlighållas. Tvärtom blev denna dag ett tillfälle då politiken visade sig från sin sämsta sida.
Populärt
De sagolika systrarna Mitford
Bland de omtalade systrarna Mitford fanns både skickliga författare, fascistsympatisörer, en hertiginna och en kommunist, skriver Moa Ekbom.
Om inte förr så efter det ryska övervåldet mot Ukraina borde det ha stått som i eldskrift för de ansvariga att det är tid att samla ihop sig och göra upp med den till lika delar naiva och cyniska avrustningspolitik som Sverige fört alldeles för länge. Men det fanns inga vuxna i rummet. Regeringen valde partipolitiskt spel och tramsig budgetexercis i stället för att försöka få fram en överenskommelse med Socialdemokraterna. Inget parti går fritt från kritik, men klandret faller hårdast på dem som borde veta bättre.
Den 15 maj 2014 blir inget datum att fira. Däremot ett att skämmas för.
Senior rådgivare i Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål.