I Axess nr 4/2021 ges en god provkarta på olika uppfattningar och infallsvinklar som figurerar.

För min del är det tydligt att den pågående coronakrisen inte längre är det stora bekymret. För tillfället är arbetslösheten visserligen hög, oavsett vilket mått man använder. Men när ekonomin kommer igång, så återvänder också många av jobben.

Det sker med viss eftersläpning, vilket leder till otålighet. Men man ska komma ihåg att utan det senaste årets korttidsarbete hade utgångs­läget varit betydligt sämre, med många fler öppet arbetslösa. Nu dröjer det istället längre innan företagen börjar nyanställa.

När det gäller den konjunkturella delen av arbetslösheten menar jag, i likhet med Nordeas chefsanalytiker Susanne Spector, att man ändå inte behöver vara särskilt orolig. Företag i många branscher känner en allt starkare efterfrågan och uttrycker i enkätsvar sin vilja att expandera. Deras bekymmer är att hitta ny personal som har rätt kompetens och om de lyckas med detta kan jobben till och med bli fler än före krisen.

Vad arbetsgivare kräver är ofta hög utbildning och lång yrkeserfarenhet, men det behöver inte alltid vara så. Även arbetslösa ungdomar kommer nog, i de allra flesta fall, att ganska snart kunna hitta jobb. Till exempel dröjer det inte så länge innan restauranger och kaféer behöver flink och trevlig personal som kan ta hand om deras kunder.

Men alla jobb som har försvunnit uppstår ändå inte på nytt, eftersom ekonomin efter krisen inte är densamma som tidigare. Starka trender som automatisering och digitalisering har tagit ytterligare fart. Våra vanor och önskemål som konsumenter och yrkesarbetande har samtidigt ändrats.

Den växande e-handeln utsätter traditionell butikshandel för allt hårdare konkurrens. Det ökade distansarbetet har nog, åtminstone delvis, kommit för att stanna. Tillsammans betyder det att många verksamheter i stadskärnorna riskerar att minska i omfattning, vilket då leder till att jobben blir färre där. Vissa av dem försvinner och en del sprids till andra platser.

Förändringen har också en bredare geografisk dimension. I Dalarna försvinner Kvarnsvedens pappersbruk och över 400 jobb där, eftersom behovet av tidningspapper krymper. Samtidigt tillkommer tusentals arbetstillfällen i Västerbotten och Norrbotten, när klimatkraven driver fram storskalig tillverkning av batterier och fossilfritt stål.

Sammantaget står ekonomin inför stora strukturförändringar där alla behöver göra sig redo för en arbetsmarknad med stigande utbildnings- och kompetenskrav. Behovet av geografisk rörlighet, som var stort redan tidigare, ser också ut att ytterligare växa. De som då förlorar sina jobb – och inte är beredda på omställning – löper en större risk att hamna i långtidsarbetslöshet.

Sedan tidigare finns ju dessutom en strukturell arbetslöshet, främst bland utrikes födda med bristande utbildning och/eller dåliga kunskaper i svenska, vilket LO-ekonomen Torbjörn Hållö pekar på. I regeringens vårbudget räknar Magdalena Andersson med att andelen arbetslösa stannar vid 7 procent under åren 2023 och 2024, då den svenska ekonomin i övrigt ska vara i balans.

Främst rör det sig om personer som, även i högkonjunktur, har små chanser på den reguljära arbetsmarknaden. Med rätta sägs det att många skulle behöva mer utbildning, helst upp till gymnasienivå, men det är en lösning som inte fungerar för alla. Och när det saknas enkla lösningar, måste istället många möjligheter prövas.

Sänkta lägstalöner som ofta nämns är dock knappast en framkomlig väg, särskilt som den pågående avtalsperioden sträcker sig flera år framåt. Subventionerade jobb är kanske en nödlösning, men jämfört med evig arbetslöshet ändå ett mindre dåligt alternativ.

Även om de höga arbetslöshetstalen känns förskräckande, så är det bra att nuvarande regler – med krav på aktivt jobbsökande – ändå gör problemen synliga. Det kan behövas ytterligare regelskärpningar, såsom höjda kvalifikationskrav till olika förmåner, för att öka trycket på de arbetslösa att ta de jobb som ändå finns.

Här kan man resonera olika, men klart är ändå att vårt samhälle står inför en väldig utmaning. Vi måste både göra oss bättre beredda på strukturomvandlingen och se till att minska långtidsarbetslösheten. Det är stora uppgifter som väntar efter krisen.