Nu har Nils Uddenberg också givit ut vad som av allt att döma kommer att räknas som standardbiografin – Drömmaren. En bok om Sven Hedin.

Vad som meriterar Uddenbergs bok till att betraktas som en standardbiografi är – förutom att den är välskriven, engagerande berättad, baserad på rejäl forskning och tillförlitlig i sina sakuppgifter – att den verkligen försöker ge ett helhetsporträtt. Detta är i just fallet Hedin inte så lätt. Vad hade den hyllade upptäcktsresanden med den kontroversielle politikern att göra? Vad hade vår sist adlade person och ledamot av Svenska Akademien att göra med den hånade exnazisten? Vad hade bombasmernas mästare att göra med den förtrollande reseskildraren? Och på det mer privata planet, vad hade hemmasonen som egentligen aldrig lämnade familjens sköte gemensamt med kosmopoliten som reste från pol till pol på jakt efter ständigt nya, ofta livsfarliga äventyr? Uddenberg försöker ge svar på dessa frågor och andra. Han dras till komplicerade och kontroversiella personligheter med en biografi över Gustaf Retzius (”Skallmätaren”) på meritlistan. Och han hanterar Hedin med välbalanserad skicklighet.

”En stor förtjänst med Uddenbergs bok är att han framhåller Hedins kvaliteter som författare.”

Sven Hedins rykte som upptäcktsresande och kartläggare av väldiga områden står sig väl. Han var ingen Columbus. Det var inte nya kontinenter han upptäckte utan gamla. Han var heller ingen Amundsen som bereste folktomma områden. Inte heller en Stanley som med brutal beslutsamhet tog sig fram genom primitiva stammars land. Hedin besökte ofta områden som varit civiliserade längre än Europa. Men de hade inte varit kartlagda, inte undersökta eller utforskade med den moderna vetenskapens metoder – geologiska, kartografiska, antropologiska, arkeo­logiska och andra. Hedins sociala talang och diplomatiska skicklighet kom väl till pass. Han reste i ett Kina som till stor del befann sig i inbördeskrig och kaos. Han reste i ett Tibet, som ingen visste vem det tillhörde – engelsmännen, ryssarna, kineserna eller kanske rentav tibetanerna? Han lyckade umgås med alla han mötte, gäst hos den brittiske vicekungen eller den tibetanska storlaman med samma älskvärdhet. Att han kom från Sverige, ett neutralt land, hjälpte till.

Hedins politiska engagemang i samband med bondetåg, borggårdstal och annat åren före första världskriget kan synas förvånande. Varför skulle en från alla sidor hyllad folkhjälte ge sig in i den kontroversiella politiken? Fåfängan kan ha spelat en roll. Men framförallt patriotismen. Hans tidiga politiska verksamhet ter sig också i efterhand ganska väl underbyggd. Han hånades för att i pamfletten Ett varningsord ha målat an nidbild av vad en rysk ockupation av Sverige skulle kunna innebära. Men den som följer dagens rapportering om vad en rysk ockupation av delar av Ukraina faktiskt innebär måste tycka att Hedins bild av hur ryska officerare frekventerar Rydbergs bar eller hur kosackerna vattnat sina hästar i Molins fontän är rena idyllmålningen. Inte heller hade Hedin fel i att ett krig verkligen hotade Europa. Det bröt ut 1914 trots vänsterns optimism. Till slut gick även vänsterpartierna med på att försvaret måste stärkas.

Det var senare som Hedin alldeles hoppade i galen tunna. Vad Hitlers maktövertagande i Tyskland betydde begrep Hedin aldrig. Inte bara under hela kriget utan även efteråt höll han fast vid denna förvillelse. Tyskvänligheten som tidigare varit begriplig och delats av många förde honom nu vilse och till sist ut i moralisk isolering.

En stor förtjänst med Uddenbergs bok är att han framhåller Hedins kvaliteter som författare. Så här inleder Hedin sin bok Från Peking till Moskva (1924): ”En resande, som har för avsikt att så hastigt som möjligt begiva sig från Kina till den Transsibiriska järnvägen, stiger i Peking på det tåg, vilket över Tien-tsin, Mukden, Harbin och Mandschuria efter sex dagar uppnår Tjita.”

Denna vägsträcka, påpekar författaren, är vida besvärligare än färden från Tjita till Moskva: ”Vagnarna äro inte förstklassiga. Man måste byta tåg i de större städerna och man går från den ena myntsorten till den andra, från mexikans­ka dollar till yen, guldrubel, sovjetrubel och tjervontser och blir vid växlingen alltid kuggad om man inte ser upp.”

I Mukden härskar för tillfället general Tjang Tso Ling som självständig furste. Tyvärr hinner Hedin inte med att besöka manchuhärskarnas gravar utan skyndar vidare över gränsen till Sibirien. I Tjita har han äntligen nått huvudstaden för Fjär­ran Österns republik. Dock påpekar Hedin i en samvetsgrann fotnot att den republikanska rege­ringens säte inom kort skall flyttas till Chabarovsk.

Den som aldrig ens försökt växla till sig tjervontser grips av en lätt svindel inför Hedins skildring av ett inre Asien med uråldriga traditioner men också i ständig modern turbulens där ingenting är säkert, allra minst valutakurserna. Kanske prisar han sin lycka att sitta i en bekväm länstol och endast genom Hedins skildring följa dessa 100 år gamla äventyr. Men han erfar kanske också en viss längtan att i Hedins betryggande sällskap kunna lösa biljett från Peking till Tjita och få se om inte manchuhärskarnas gravar så åtminstone huvudstaden för Dalnij Vostok (eller Fjärran Österns republik).

Nog hade Sveriges skolbarn all anledning att vara belåtna när Hedin gavs uppdraget att förse dem med läseboken Från pol till pol (1911, i samma serie läseböcker som Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige och Verner von Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar). Genom Hedins skildringskonst och i hans sällskap fördes de genom Asien och Europa, genom Afrika, Amerika, Australien och polarländerna. Själv hade Hedin varit nästan överallt och hans entusiasm sinade inte. Så här låter det när vi just står i begrepp att besöka Eldslandet efter att först ha vistats i andra delar av Sydamerika:

”Men jorden är stor och vi måste gå vidare. Mot söder smalnar världsdelen likt en sönderhuggen klinga. I väster reser sig Chiles Ander, i öster utbreda sig Argentinas och Patagoniens Pampas. Över de ändlösa grässtäpperna rida vi på tankens vilda hästar mot söder.”

Alla dessa länder och folk skildras av Hedin med outtömlig nyfikenhet, aldrig med nedlåtenhet. Hans unga läsare skolades inte bara till goda svenskar utan till goda kosmopoliter.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

Hedins reseskildringar erbjuder resor inte bara i rummet utan också i tiden. Det är ett förlorat Asien han berättar om. De människor han möter och med omsorg, ofta kärlek, porträtterar är sedan länge borta. Jorden är stor, tiden är djup. Det är en avsevärd förtjänst hos Uddenbergs biografi att han påminner oss om att Hedins många, oftast roande illustrerade, volymer erbjuder en guide till både geografi och hi­storia. De återfinns på antikvariatens hyllor, där de brukar betinga betydande men inte oöverkomliga priser. De har ännu sina läsare.

Många läsare måste man också tillönska Nils Uddenbergs Drömmaren. Den är sitt besvärliga men fascinerande föremål värdig. 

—

DRÖMMAREN
EN BOK OM SVEN HEDIN
NILS UDDENBERG
Natur och Kultur