Filosofisk guide till Tolkien

Sagan om konungens återkomst (2003). FOTO: ALAMY

Sagan om ringen är en klassisk hjältesaga och kan läsas som ett storslaget spänningsäventyr. Men en och annan läsare kan nog känna att det är en väl omständligt skriven äventyrsbok. Varför alla dessa sånger, dikter, märkliga utvikningar om lokala seder och kulturer, långa passager om naturens oändliga skönhet?

Inte långt under de utförliga miljöskildringarna och spännande bataljerna finns en djupt symbolisk och mytologisk berättelse. Denna kan lätt passera läsaren obemärkt förbi. Men nu har John Sjögren skrivit en tillgänglig och samtidigt betydelsefull guide till Tolkiens idévärld, Jordens sång.

”Människan i den nutida civilisationen är genomsyrad och omgiven av modernitet.”

Tolkien var katolik, djupt påverkad av sin tro. Detta märks i hans böcker, men inte på ett uppenbart vis. Sagan om ringen är fylld till brädden med tankar om hopp och ondskans natur. Men rollfigurerna och böckerna är inga allegorier. Man kan kontrastera Tolkien mot hans samtida kollega, C S Lewis, vars Narniaböcker var fyllda av väldigt tydliga kristna liknelser.

Ett skäl till detta är att Tolkien tänkte sig att Midgård, platsen där hans böcker utspelade sig, hörde till vår världs avlägsna forntid. Han ville att den världens historiska, språkliga och kulturella särart skulle vara tydlig. Midgård är en plats där vår kulturs mytologier och sagor levandegjordes och fick realistiska konturer. Tolkien var i stor utsträckning inspirerad av sagor som Beowulf och det finska nationaleposet Kalevala.

Vad han gjorde var att öka mytologiernas detaljrikedom. Genom noggranna kungalängder, extensiva förklaringar av seder (förs­ta boken i trilogin om Sagan om ringen inleds med ett lågmält kapitel om hober) och geografiska detaljer skapade han intrycket av att detta var en verklig värld.

Förutom katolicismen var även Tolkiens erfarenheter av första världskriget avgörande för tillkomsten av Midgård. Det industriella mördandet som ägde rum på västfronten eldade på Tolkiens impuls att söka tillflykt till mytologiska världar och platser som inte hade mist sin förtrollade karaktär. Tolkiens smärta, saknad och längtan till något annat genomsyrar känslan i böckerna. Han spelade ett ackord som även samtidens läsare förstår. Det förklarar också Sagan om ringens oerhörda popularitet, in i vår tid. Människan i den nutida civilisationen är genomsyrad och omgiven av modernitet. Naturen, sagorna och berättelserna är på behörigt avstånd.

John Sjögrens ärende är att beskriva de andliga dimensionerna i Tolkiens verk – bena ut dem – och förklara hur de hänger ihop. Han landar i en serie essäer som i tur och ordning behandlar naturromantiken, tiden och evigheten, onds­kan, hoppets natur samt skönheten. Språket är ledigt men aldrig ytligt. Sjögren kan konsten att förklara mycket på litet utrymme.

På många sätt kan Sjögrens essäsamling läsas som en sorts filosofisk lathund till Tolkiens samlade verk. Man kan ana förekomsten av alla dessa teman Sjögren berör när man själv läser Silmarillion,­ Bilbo eller Sagan om ringen. Men det är en sak att ana konturerna av de djupare budskap som Tolkien lät genomsyra sina böcker, en annan att få dem koncist förklarade.

Sjögren är en beundransvärd tolkare och pedagog i ett. Som livslång läsare av Tolkiens böcker blev jag många gånger, när jag tog del av Sjögrens essäer, förbluffad över sådant jag hade missat eller inte förstått vidden av. Man kan besöka Tolkiens värld och bara vara intresserad av äventyret och den pietetsfullt beskrivna världen. Men en mogen läsare vill kanske ha något mer, begripa vad hjältens resa genom livet innebär, förstå vad poängen med allt lidande är. Likt Carl Gustav Jung hjälper Sjögren oss att förstå vad hjältesagan fyller för funktion och vad ondskans natur egentligen är. Därmed blir Frodos resa genom Midgård något annat än ett slumpartat äventyr. Det går inte att läsa Tolkien på samma sätt efter att man har tagit del av Sjögrens essäer. 

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

JORDENS SÅNG
ESSÄER OM TOLKIENS TANKEVÄRLD
JOHN SJÖGREN
Fri tanke

Se John Sjögren berätta om boken i Axess TV:s ”Veckans bok”.

Adam Cwejman

Adam Cwejman är politisk redaktör i Göteborgs-Posten.

Mer från Adam Cwejman

Läs vidare