När Lars Adaktusson som Kristdemokraternas EU-kandidat i januari 2014 skrev i Dagens Nyheter om hur kristna är världens mest förföljda religiösa grupp stötte han på patrull från Tro och Solidaritets Peter Weiderud. Adaktusson anklagades för ”korstågstänkande”. Det var dock inte förs­ta gången som gamla Broderskapsrörelsen såg engagemanget för förföljda kristna som problematiskt. Sommaren 2013 i Almedalen fick min dåvarande chef Stefan Gustavsson höra hur han begick ”ett väldigt allvarligt övergrepp” och att det var ”kolonialism” när han talade om hur förföljelsen av dem som bytt tro är vanligare inom islam än inom kristendomen.

”Ingen anklagar exempelvis Reportrar utan gränser för att inte bry sig om andra yrkesgrupper i totalitära stater.”

Detta var tio år sedan, några månader före Islamiska statens folkmord på yazidier och kristna minoriteter, men jag funderar fortfarande på vad denna respons beror på. Frågan är trots allt empirisk och kan beläggas. Enligt exempelvis det oberoende forskningsinstitutet Pew Research förföljs kristna i flest länder i världen. Och om man hjälper kristna där de förföljs brukar det medföra fördelar även för andra religiösa grupper som förföljs. Ingen anklagar exempelvis Reportrar utan gränser för att inte bry sig om andra yrkesgrupper i totalitära stater.

Eller ta ”Mitt kors”, en Facebookgrupp som skapades 2016 av de tre prästerna Johanna Andersson, Annika Borg och Helena Edlund samma dag som den franske prästen Jacques Hamel mördades under pågående mässa. Initiativet anklagades av prästkolleger för att vara ”uppviglande” och inspirera till ”religionskrig”.

Detta till trots tycks de mest återkommande reaktionerna på förföljelsen av kristna vara ointresse och likgiltighet.

Missions- och människorättsorganisationen Open Doors, grundad år 1955 i Nederländerna, har i över 30 år mätt förföljelsen av kristna genom den årligen återkommande World Watch List (WWL). Genom ett poängsystem som mäter förekomsten av våld och förtryck av kristna i olika samhällsområden sammanställs en lista över de 50 länder där kristna förföljs som mest. Det är dyster läsning, och årets rapport är inget undantag.

”Förföljelsen av världens kristna är kraftigare och mer vidsträckt än någonsin tidigare. Var sjunde kristen på vår jord är förföljd för sin tro. Utvecklingen har varit enorm de senaste tio åren”, säger Open Doors Sverigechef Peter Paulsson.

När Paulsson nyligen presenterade årets WWL i riksdagen jämförde han med hur det såg ut 2014, samma år som Lars Adaktussons DN-artikel och då IS erövrade Mosul och tvingade kristna att konvertera, betala skyddskatt eller dö. Då var över 100 miljoner kristna utsatta för förföljelse (var 24:e kristen). Idag är antalet uppe i 365 miljoner. Det vill säga, var sjunde kristen på jorden.

På första plats som farligaste land i världen har Nordkorea i flera år återkommit. Vid presentationen i riksdagen medverkade en ung nordkoreansk kvinna som beskrev hemlandets totalitära miljö, där barn från tidig ålder lär sig att dyrka familjen Kim, som styrt landet i tre generationer. ”Även om föräldrarna är kristna säger de inget till sina barn på grund av risken att bli upptäckt. Om man blir påkommen blir man avrättad och barnen skickas till arbetsläger”, berättade kvinnan under riksdagsseminariet.

I grannlandet Kina, där staten sedan 2017 rivit tusentals moskéer och kyrkor i syfte att underordna all religionsutövning kommunistpartiets ideologi, har uppskattningsvis 10 000 kyrkor stängts eller förstörts under rapporteringsperioden.

Flera av länderna på WWL tillhör den muslimska världen, med länder som Somalia (plats 2 i WWL), Pakistan (7), Iran (9), Afghanistan (10), Syrien (12), Saudiarabien (13) och Irak (16). De tillhör även samarbetsorganet OIC som vill pressa Sverige att förbjuda Koranbränningar – i sin förmenta kamp mot islamofobin i väst. Och själva plågas de av hårda blasfemilagar som förbjuder fritt åsiktsutbyte.

I Irak och Syrien har kristna tillhörande de historiska folkgrupperna assyrier/­syrianer/kaldéer minskat kraftigt de senaste åren i spåren av al-Qaida, IS och andra islamistiska terrorgrupper – från över en miljon kristna i respektive land till omkring 120 000 i Irak re­spektive 300 000 i Syrien på omkring tjugo år. Trots att många andra länders regeringar, inklusive Europaparlamentet, talade om IS:s folkmord var den svenska rege­ringen anmärkningsvärt återhållsam. När KD:s Lars Adaktusson i samband med den utrikespolitiska debatten 2021 kritiserade S-regeringen för detta var utrikesminister Ann Linde däremot inte återhållsam. Hennes replik handlade dock inte alls om religionsförföljelse utan om ”Lars Adaktussons motstånd mot abort och hur han röstade nej till abort 22 gånger i Europaparlamentet”. På så sätt viftades frågan om folkmord på kristna minoriteter bort. Journalisten och människorättsaktivisten Nuri Kino beskrev Lindes svar som ”ointresse för offer för ett pågående folkmord” och ”en skandal”.

Ett annat land där det nu pågår ett, enligt experter, folkmord på kristna är Nigeria (6). Och liksom i tidigare fall tycks mediers och politikers intresse vara svalt – trots att Nigeria är en viktig handelspartner. Enligt Open Doors är Nigeria faktiskt det land där flest kristna dödas för sin tro, med över 82 procent av 4 998 inrapporterade fall under förra året. Mörker­talet är dock stort. Enligt människorättsorganisationen Intersociety, som granskar religiös förföljelse i Nigeria, har islamistiska terrorister dödat över 52 000 kristna i landet sedan 2009. De har även förstört 8 000 kyrkor och 2 200 kristna skolor.

Julens attacker i den centrala delstaten Plateau då nära 200 kristna dödades och många fler skadades är bara ett exempel på den särskilda utsattheten i samband med de stora kristna högtiderna, då kyrkor brukar vara fullsatta och därmed tänkbara måltavlor.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

Detta är inte bara fallet i Nigeria. I Sri Lanka på påskdagen 2019 detonerade åtta koordinerade bomber i olika kyrkor och hotell. 320 människor dog och ytterligare femhundra skadades. Omfattningen på attacken, som utfördes av en IS-ansluten grupp, väckte starka reaktioner i omvärlden. Ledare som Tysklands Angela Merkel beskrev den som ”chockerande” och Indiens premiärminister Narendra Modi menade att ”det finns ingen plats för sådant barbari i vår region”. Men påskattackerna i Sri Lanka, som fortfarande utreds, likt attacker under julen i länder där kristna är utsatta är knappast överraskande. De följer snarare ett välkänt mönster.

Så sker exempelvis även i Modis Indien – samma region där det inte fanns ”plats för sådant barbari”. I december 2021 attackerades flera kristna julfiranden och kyrkor vandaliserades. Enligt New York Times följde det en trend av ”växande antikristen hysteri som sprider sig över detta stora land”. Grupper ”sveper genom byar, stormar kyrkor, bränner kristen litteratur, attackerar skolor och misshandlar troende. I många fall hjälper polisen och medlemmar av Indiens regeringsparti dem”. När kristna företrädare ett halvår senare krävde att Högsta domstolen skulle besluta om en utredning avfärdade Indiens inrikesdepartement uppgifterna om attacker som ”antaganden”. Faktum är att sedan Modis parti BJP kom till makten har våld mot kristna och muslimer ökat dramatiskt och världens ”största demokrati” ligger idag på plats 11 på WWL. Open Doors bedömer att ju närmare valdagen, desto mer ökar våldet mot kristna.

Om nu situationen för miljontals kristna ser ut på detta vis varför uppmärksammas inte Open Doors rapport mer? När jag pratar med Peter Paulsson säger han att samma utmaning finns i andra länder: ”Bilden av kristna som utsatt grupp stämmer inte med många svenskars uppfattning”, säger han. Paulsson får medhåll av Dagens Nyheters Erik Helmerson som länge varit ensam bland ledarskribenter om att skriva om förföljda kristna. I januari 2021 skrev han: ”Den som försöker hitta svensk rapportering om World Watch List får som vanligt anstränga sig […] många ser fortfarande felaktigt kristendomen som en angelägenhet för vita västerlänningar, en sorts privilegiets religion vars utövare förföljer andra, inte själva förföljs.”

Det är förmodligen även skälet till anklagelserna om ”korstågstänkande” och ”kolonialism”.

Ingen blir dock hjälpt om väst bara ska vältra sig i sitt förflutna.