Guldläge för Silver
Sverige går mot ett av de mest dramatiska valen på årtionden. Ett val som inte bara kan betyda slutet på alliansregeringen och starten på en period av nya politiska koalitioner, det kommer också att ställa helt nya krav på svenska opinionsinstitut.
För om två partiers framtid i riksdagen hänger på några tiondelars procent blir det inte lätt att pricka rätt valresultat. Frågan är om en amerikansk basebollnörd med valprognoser som specialitet kan ha något att lära svenska prognosmakare.
Före presidentvalet 2008 var det inte många som hade hört talas om Nate Silver. Då var han en anonym bloggare som rätt nyligen gått från att förutse basebollresultat till att penetrera opinionsmätningar. Men hans metod att vikta mätningar från alla institut och göra egna efterbearbetningar gjorde honom till stjärna över en natt när han i sin valprognos prickade rätt i 49 av 50 delstater och slog andra prognosmakare på fingrarna. I den 50:e, Indiana, hade han fel på 1 procentenhet.
Förra årets presidentval visade att Silvers framgångar 2008 inte var en slump. Denna gång prickade han rätt i alla 50 delstater. Han gick tidigt emot dem som trodde på en seger för Mitt Romney och höll fast vid detta under hela valkampanjen, trots hård kritik från republikaner som ansåg att hans analyser gav för hög sannolikhet för en Obamaseger. Vilket fick tv-kommentatorer att redan under valnatten utse Nate Silver, vid sidan av Barack Obama, till valets egentliga vinnare.
Silvers framgångar har varit så stora att när hans webbsida Fivethirtyeight.com, uppkallad efter antalet elektorer i presidentvalet, köptes upp av New York Times inför valet 2012 stod hans sida för en femtedel av all trafik dit. Sidan är en guldgruva för den som är intresserad av statistisk metodik och grafik. Där finns redan en diskussion om hur väljarkårens demografiska förändringar kan påverka 2016 års presidentval.
Men Nate Silver har inte undgått kritik, och det finns de som menar att han saknar politiska insikter och enbart ägnar sig åt att frossa i siffror medan andra kritiserar honom för att han inte redogör för sin metod i sådan detalj att den går att granska. Framgångarna för Silvers metod beror inte enbart på egen skicklighet. Han drar nytta av det faktum att amerikanska opinionsmätningar lider av stora bortfall, vilket öppnar möjligheten för den statistiskt händige att göra egna sammanställningar och efterbearbetningar. Han viktar instituten efter tillförlitlighet och väger också in historiska och demografiska data i sina analyser.
I Sverige har vi rätt sällan debatter om opinionsinstitutens metoder. Detta trots en numera rätt vildvuxen flora av mätningar som ibland kan vara motsägelsefulla om man ställer dem emot varandra. Men det är ju inte förrän vi närmar oss val som opinionsmätningarna blir verkligt intressanta. Frågan är då om här finns en marknad för den typen av kvantitativ analys som Nate Silver ägnar sig åt. En analys som skulle handla mer om att förutsäga faktiska valresultat än om att mäta några tiondelars hypotetiska förändringar i olika partiers väljarstöd.
Redan i dag finns flera aktörer som jobbar med egna sammanvägningar av institut i så kallade polls of polls, till exempel valforskaren Henrik Oscarsson som viktar mätningarna efter hur många som svarat. Men Richard Öhrvall som är analytiker på SCB och forskare på Institutet för näringslivsforskning tror att svenska institut måste bli bättre på att redovisa metoder och osäkerheter som bortfall för att det ska gå att värdera deras mätningar på rätt sätt.
–?Det Nate Silver gör är ju att försöka räkna ut vad instituten gör för fel, och sedan korrigera för de felen, bland annat med hjälp av demografi, konstaterar han.
Troligen kommer felaktigheter på grund av stora bortfall bli allt vanligare. I USA kan bortfallen ligga på 90 procent, och mätningar görs ofta helt på webben eller på Facebook. I Sverige ligger bortfallen närmare 50 procent, och här dominerar än så länge telefonintervjuerna. Men på sikt kommer instituten att behöva söka andra metoder för att nå folk som alltmer sällan svarar i telefon eller orkar sitta kvar under en hel intervju.
–?Lösningen på det här borde inte vara att någon gör som Nate Silver, hoppas Torbjörn Sjöström som är vd på Novus. Snarare att vi börjar jobba med kombinationer av undersökningar där man kompletterar telefon och webb.
En faktor som talar emot att någon testar Silvers metod i Sverige är förstås att det svenska valsystemet är helt annorlunda det amerikanska. Deras majoritetsvalkretsar gör det möjligt att jobba med exakta prognoser där en majoritet av tänkbara röster i ett antal valkretsar ger segern till en av två kandidater. Vårt proportionella system gör att man i stället måste förutspå procentuella resultat för vart och ett av åtta partier. Därtill kommer att vi har få mätningar som är så stora att de är nedbrytbara på lokal nivå, vilket gör det svårt att som Nate Silver räkna på demografiska faktorer i ett val. Han har också själv medgett att hans metod är svår att översätta till europeiska förhållanden just på grund av de här skillnaderna. Dessutom, vilket opinionsinstituten gärna påpekar, har svenska institut mindre fel än amerikanska. Torbjörn Sjöström på Novus påpekar att snittfelet för de svenska institut som gör telefonintervjuer låg på 0,7 procentenheter i förra valet.
Populärt
Amnesty har blivit en aktivistklubb
Den tidigare så ansedda människorättsorganisationen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.
Men inte ens ett genomsnittligt fel på 0,7 procentenheter räcker för att förutspå ett riktigt resultat för partier som ligger på gränsen till att falla ur riksdagen; och det är här det kan uppstå ett verkligt behov av att detaljstudera opinionsmätningarna.
–?Om opinionsmätningarna ger Kristdemokraterna och Centern 3,4 procent i augusti, hur ska då väljarna taktikrösta? Mätningarna påverkar ju hur väljarna lägger sin röst så det kan bli oerhört svårt att förutse, säger Richard Öhrvall.
Den som aspirerar på att bli en svensk Nate Silver skulle alltså kunna försöka förutspå vilka partier som trillar ur riksdagen och vilka som blir kvar efter nästa val. Och på grundval av den informationen teckna en karta över tänkbara regeringskoalitioner. Det är ingen vild gissning att någon testar.
Kom bara ihåg var ni läste det först.