År 2012 orsakade Harvardprofessorn Karen King en sensation på en konferens i Rom genom att presentera ett papyrusfragment, stort som ett visitkort. Nyheten om fragmentet orsakade uppståndelse i världspressen. Alla stora medier rapporterade om det, även de i Sverige.

Det hela börjar på sommaren 2012 då King får ett mejl från en person som presenterade sig som en välbärgad antikvitetssamlare. I sina ägor har samlaren ett papyrusfragment som han tror kan intressera King, och han säger sig vilja ha hennes hjälp att fastställa fragmentets identitet. Papyrusbiten rymmer endast åtta rader text. På dem finns namnet Maria, och även en mening som Jesus uttalar, riktat till sina lärjungar: ”han sade till dem: min fru”. Språket är koptiska, en form av antik egyptiska som talades under de förs­ta århundrandena av vår tideräknings början, och som många antika kristna texter bevarats på.

King låter översätta texten och skickar fragmentet på analys för att få dess ålder fastställd. Och mycket riktigt, kol-14-­dateringen visar att papyrusen är antik och dateras till cirka 300-talet. Hon övertygas om att fragmentet är genuint och presenterar sina preliminära slutsatser på den internationella kongressen för koptiska studier i Rom år 2012. Ägaren till papyrusen vill förbli anonym och King lovar att inte röja hans identitet.

På konferensen i Rom blir det stor uppståndelse. Ett läger forskare ställer sig omedelbart tveksamma till fragmentets äkthet. Det som störde dem initialt är handstilen. Skriften anses klumpig och ovan, inget som stämmer överens med liknande texter från samma period. Dess­utom är grammatiken underlig, det är något som skaver. King väljer dock att lita på de papyrologer som säger att fragmentet kan vara äkta, samt de laboratorietester hon beställt som ger stöd för papyrusens antika proveniens. Hon publicerar därför sina slutsatser i den välrenommerade tidskriften Harvard Theological Review och ger texten som fragmentet tillhörde namnet ”Jesu frus evangelium”.

Karen King var hela tiden noga med att påpeka att papyrusen som texten var skriven på var daterad till en period flera hundra år efter Jesu död. Den kunde därför endast användas som källa till vad vissa kristna på 300-talet ansett. Ändå publicerade medierna som att fyndet visade att Jesus hade varit gift. Här i Sverige lät SVT utropa: ”Var Jesus gift? En historiker på Harvard tror att den här biten papyrus kan vara beviset.”

Varningar från skeptikerna blev mer högljudda i takt med att ”Jesu frus evan­gelium” fick spridning. Bibelvetarna Francis Watson och Simon Gathercole visade att texten i fragmentet var slående lik, nästan ordagrant, en modern transkription av Tomasevangeliet. Sannolikheten för att textfragmentet var identiskt med en modern utgåva av ett helt annat antikt manuskript, sånär som på de mystiska orden ”min fru”, var astronomiskt små.

Historien fick sitt snöpliga slut sommaren 2016 i och med att den amerikans­ka journalisten Ariel Sabar publicerade artikeln ”The Unbelievable Tale of Jesus’s Wife” i tidningen The Atlantic Monthly. Sabar hade efter mycket detektivarbete lyckat identifiera den mystiska ägaren till papyrusfragmentet: Walter Fritz, en man i övre medelåldern med tyskt ursprung som emigrerat till Florida. Fritz hade i sin ungdom studerat egyptologi i Berlin. Han hade arbetat en tid vid Stasimuseet i Berlin men försvunnit i samband med att värdefulla objekt hamnat på villovägar. Fritz flyttade till USA, där han och hustrun bland annat har ägnat sig åt pornografiska verksamheter.

”Föreställningen att Maria Magdalena och Jesus varit ett kärlekspar har också i Sverige inspirerat författare som tror att kyrkans män tystat en kristendom som betonade kvinnligt ledarskap.”

Antika papyrusfragment kan köpas relativt billigt, men de med historiskt värde kan inbringa miljonbelopp. Nyligen briserade en annan skandal då Oxfordprofessorn Dirk Obbink greps av polis anklagad för att ha förskingrat värdefulla Bibel­manuskript från biblioteket på sin arbetsplats och sålt dem till ett privat museum i USA. (Obbink hävdar sin oskuld.) Walter Fritz var väl förtrogen med manuskriptmarknaden och hade dessutom grundläggande kunskaper i koptiska. Skräppapyrus från 300-talet är relativt enkelt att få tag på och det är inte heller svårt att skrapa bort eventuellt gammalt bläck så man får en tom sida att skriva på.

Fragmentet anses nu allmänt vara en förfalskning, men Fritz förnekar all kännedom om att så skulle vara fallet. I boken Veritas. A Harvard Professor, a Con Man and the Gospel of Jesus’s Wife (2020) redogör Ariel Sabar för historien.

Hur kommer det sig att ett fragment som påstods vara författad cirka 250 år efter Jesus skapat sådan uppståndelse; och varför var många så snabba med att vantolka det som en källa till den historiske Jesus? En anledning var att historien knöt an till en konspirationsteori som har varit populär under många år, den om att Jesus och Maria Magdalena var ett kärlekspar och att detta har dolts av kyrkans män. Som jag skriver i min bok Maria Magdalenas evangelium (Dialogos), som utkom i höstas, utgår en uppsjö fiktiva och pseudovetenskapliga skildringar från denna rafflande premiss. Musikalen Jesus Christ Superstar av Andrew Lloyd Webber insinuerar relationen. I Martin Scorseses film Kristi sista frestelse, som bygger på Nikos Kazantzakis roman med samma namn, frestas Jesus att avstå från döden på korset och istället bilda familj med Maria Magdalena.

En bok som slog alla försäljningsrekord var Dan Browns Da Vinci-koden (utgiven på svenska 2003). Romanen baseras på legenden om att det finns ett hemligt släkte som Maria Magdalena och Jesus grundlagt, och att Jesus ättlingar lever kvar bland oss än idag. Browns fiktiva skildringar hämtade inspiration från boken Heligt blod, helig Gral från 1982 där Michael Baigent, Ri­chard Leigh och Henry Lincoln försöker presentera tesen som historiskt underbyggd. Som stöd för tesen hänvisas ofta till tidigkristna texter såsom Filipposevangeliet och Maria Magdalenas evangelium, där Maria framställs som en lärjunge åtminstone i paritet med de övriga. Även om dessa autentiska texter inte beskriver någon kärleksrelation mellan Jesus och Maria Magdalena så innehar hon där en utvald position.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Föreställningen att Maria Magdalena och Jesus varit ett kärlekspar har också i Sverige inspirerat författare som tror att kyrkans män tystat en kristendom som betonade kvinnligt ledarskap. Ett exempel är Gunilla Hultgrens Brudrovet. En nedtystad kvinnohistoria (2009). I Guds olydiga revben (2017) gör Gunilla Thorgren en feministisk läsning av kristendomens hi­storia. Boken, som också framförts som teaterpjäs, skildrar hur ett ont patriar­kat förtryckte de tidiga och kvinnovänliga kristendomsformerna, till förmån för en mansdominerad kyrka.

Uppmärksamheten som ”Jesu frus evangelium” genererat, men som visats vara en bluff – Karen King har nyligen själv erkänt att mycket tyder på att hon blivit lurad – är ett exempel på hur snabbt vi är villiga att skriva om historien, särskilt om de nya rönen passar vår samtids ideal. Det finns dock få belägg för uppfattningen att kvinnan innehaft någon särställning i den tidiga kristendomen, ännu mindre att Jesus var gift. I vissa fall, speciellt när kristendomen fortfarande var begränsad till hus och hem, verkar kvinnor ha kunnat uppnå ledarpositioner. I takt med att kristendomens anseende och inflytande växte förändrades dock maktbalansen till förmån för dem som hade makten i det offentliga rummet: männen.

Men att vi har att göra med en utstuderad plan att förtrycka kvinnlig auktoritet, iscensatt av en ond kyrka, är felaktigt. Med tanke på hur det antika samhället i stort såg ut, där männens dominans var total, var det snarare en oundviklig konsekvens att kvinnan marginaliserades när kristendomens position utvecklades från att vara ett avantgarde till att bli legio.

Att flera av dagens kristendomsformer har berett plats åt kvinnor på alla nivåer är naturligtvis välkommet. Men det ändrar inte historien.