Fil dr Maria Vainio-Kurtakko är historiker och specialiserad på adelns idévärld och ståndssamhällets sista årtionden vid sekelskiftet 1900. Nu ger hon ut en skickligt vävd berättelse om denna omvälvande period. Här möter vi Albert Edelfelt och friherrinnan Ellan de la Chapelle. De kom båda ur den finlandssvenska adeln och var förtrogna med de sociala förväntningar som fanns. Samtidigt lockades båda av en framtid som inte var huggen i konvenansens gråa sten.

Adelskapet minskade gradvis i betydelse, men ännu levde många outtalade regler och normer kvar. Fortfarande knöts resonemangsäktenskap mellan de förnämsta familjerna i syfte att bibehålla och stärka de urgamla nätverken. Unga adelsfröknar hade inte många valmöjligheter. Idealet var att bli den goda husmodern med förmåga att sköta ett herrgårdshushåll.

Äktenskapet är kvinnans enda karriärmöjlighet, skrev den 27-åriga Ellan de la Chapelle uppgivet till en kvinnlig släkting. Hon hade andra ambitioner. En port hade visserligen öppnats till yrkeslivet: en adelsfröken kunde bli anställd vid posten, telegrafen eller ett ämbetsverk för att sköta administrativa sysslor. Men omgivningen skulle omedelbart ha tolkat det som ett socialt och ekonomiskt misslyckande för hela släkten.

Ellan de la Chapelle föreställde sig en annan framtid. Hon hade intellektuella intressen och studerade konst. Under bildningsresor till Paris lyssnade hon på föredrag av filosofer och ledande samhällskritiker. Hon hade en kosmopolitisk syn på livet, som få män från hennes bakgrund delade. Till slut fick hon idén att gå i katolskt kloster – det inrutade livet som nunna skulle ge henne större frihet, tycks hon ha tänkt.

Samtidigt våndades den jämn-
årige Albert Edelfelt över framtiden. Han kom från en fattig adelsfamilj, och hade trots detta valt den osäkra konstnärsbanan. Edelfelt var exceptionellt begåvad och slog igenom på Salongen i Paris. Han levde bohemliv i den nordiska konstnärskolonin och njöt av ekonomiska framgångar med flödande vin och vackra modeller. Denna personliga frihet hade inte varit möjlig i adelns Helsingfors och Edelfelt blev sin egen lyckas smed.

Men åren gick. När konstnärsvännerna gifte sig och bildade familj förändrades det glada umgängeslivet. Edelfelt upplevde en tomhet som ett äktenskap möjligen kunde fylla. Han sökte upp Ellan de la Chapelle, som han redan kände sedan tonåren.

Ellan de la Chapelle verkar inte ha litat på uppriktigheten i Edelfelts uppvaktning. Hon framstod som kall, noterade han. Hos familjen fanns en oro att hon skulle sluta som ogift och ”blåstrumpa”. Till slut framstod adelsmannen och den erkände konstnären Albert Edelfelt som ett inte oävet parti.

Efter en hemlig förlovning följde vigseln i januari 1888 i Tyska kyrkan i Helsingfors. Bröllopsresan gick över Sankt Petersburg och Berlin innan de nygifta slog sig ner i Paris. Det blev början på ett, som det skulle visa sig, stormigt äktenskap.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

Båda makarna ville leva ett ståndsmässigt liv, men förväntan och realiteter visade sig svåra att harmoniera. Ekonomin utgjorde ett ständigt irritationsmoment. Edelfelt fann sig inte heller så lätt i rollen som småbarnspappa. Att resa med knappt ettårige sonen Erik var en pärs. ”Till miljoner uppgå de blöjor han väter”, meddelade den nervöse fadern.

Under åren kämpade Ellan de la Chapelle med allt fler plikter. Hon hade ansvar för barnet, hushållet och det sociala livet. Hon skulle fånga upp konstbeställningar i societeten och samtidigt hålla sin make på gott humör. Edelfelt verkar inte ha haft förmågan att se sin hustrus ansträngande och rutinmässiga vardag, som bröt ner hennes hälsa. Som den skapande konstnären stod han i centrum för uppmärksamheten.

Boken bygger på bevarade brev och innehåller många belysande citat. Samtidigt målar författaren en fond av tidsandan utifrån det sena 1800-talets skönlitteratur, filosofi och konst. Här synliggörs kollisionen mellan traditionella normer och nya, radikala idéer om den fria kärleken. Boken skildrar tidens moral, inte minst den dubbelmoral som vi brukar kalla viktoriansk. Och här finns de unga kvinnorna och männen som försökte hitta sin plats i en värld som var under snabb förändring.