För fem år sedan utbröt ett ramaskri i Frankrike när en skolbok gavs ut med punkter mitt i orden för att lägga ihop både feminina och maskulina ändelser enligt det så kallade l’écriture inclusive. Istället för det vedertagna tillvägagångssättet, att utgå från den maskulina formen, lägger man till den feminina ändelsen i samma ord och skiljer versionerna åt med hjälp av punkter. Ordet alla blir till exempel tou.te.s, ett slags kombination av tous (maskulinum) och toutes (femininum).

Det här sättet att skriva på var inte okänt men hade inte tidigare synts till i skol­undervisningen. Lärare, politiker, lingvister, filosofer och även Franska akademien deltog flitigt i en minst sagt intensiv debatt. Förespråkarna menade att det är diskriminerande att utgå från att det maskulina skulle vara neutralt, en inställning som även märkts i Sverige, och att man därför alltid bör inkludera bägge ändelser. Motståndarna, å andra sidan, menade att det är att våldföra sig på det franska språket och att det är både fult och obegripligt.

Frågan om inkluderande skrift går dock betydligt längre tillbaka i tiden än så. Under inflytande av feministiska rörelser inrättades 1984 en kommission för feminisering av namn på yrken som 1986 ledde till ett statligt direktiv i vilket man uppmanade ett införande av feminiserade namn på funktioner, grader och yrkestitlar. Detta innebär att titlar som till exempel ambassadör blev une ambassadrice istället för som tidigare då kvinnor fick använda sig av den maskulina versionen av titeln, i detta fall un ambassadeur.

Trots detta fortsatte de kvinnliga titlarna att lysa med sin frånvaro. Vissa menade, och menar än idag, att det kan vara förvirrande att en kvinna kallas ambassadrice då det kan uppfattas som att man pratar om den manliga ambassadörens fru istället för en kvinnlig ambassadör. Feminiserade former har nämligen historiskt sett används för att titulera frun till, i det här exemplet ambassadören. Den här typen av frågor blir viktiga i ett land som Frankrike där man till skillnad från Sverige fortfarande i hög grad använder yrkestitlar, och där partnern alltså får samma titel som sin make eller maka efter giftermål.

Det krävdes tre ytterligare direktiv, 1998, 2002 och slutligen 2017, för att feminiseringen av yrkesnamn skulle upphöra att vara kontroversiell. Enligt de senaste mätningarna är 65 procent av fransmännen numera för denna förändring. Även Frans­ka akademien, som länge har varit en av de största motståndarna, valde 2019 att ställa sig bakom utvecklingen som utgör en av de totalt tre grundpelarna inom l’écriture inclusive.

Kontroversen förflyttade sig istället till en av dess andra pelare, den om feminiserade ändelser. I november 2017 förklarade 314 lärare i ett upprop att de slutat undervisa enligt den grammatiska regeln som säger att maskulinum har företräde framför femininum. De föredrar regeln om närhet, att adjektivet böjs efter det närmaste substantivet. Les hommes et les femmes sont belles istället för beaux. Vilket översatt till svenska betyder ”männen och kvinnorna är vackra”. Denna regel användes i den grekiska och latinska antiken och tillämpades i Frankrike fram till 1700-talet då tidens språkvårdare valde att ändra språket med hänvisning till mannens överlägsenhet över kvinnan.

”Det krävdes tre ytterligare direktiv, 1998, 2002 och slutligen 2017, för att feminiseringen av yrkesnamn skulle upphöra att vara kontroversiell”

”Det faktum att 99 kvinnor och en man blir ils i plural (istället för feminina versionen elles, min anmärkning) är naturligtvis skandalöst. Denna situation förvärras av det faktum att det franska språket tyvärr inte har något neutrum. Att utgå från maskulinum är helt klart antifeministiskt”, sa den numera avlidne franska lingvisten Alain Rey i en intervju med Le Monde.

Efter många hätska debatter fick Frankrikes dåvarande utbildningsminister Jean-Michel Blanquer 2021 nog och förbjöd användandet av l’écriture inclusive i skolan och i förvaltningen. Han menade bland annat att det är elitistiskt och exkluderande för elever som redan har svårigheter med det franska språket.

”I en tid då kampen mot könsdiskriminering inbegriper strider om våld i hemmet, löneskillnader och trakasserier är inkluderande skrift, även om den verkar vara en del av denna rörelse, inte bara kontraproduktiv för saken i fråga, utan skadar också det franska språkets praktik och begriplighet”, förkunnade han.

Men trots det snart två år gamla förbudet används fortfarande l’écriture inclusive så väl i mindre skolor som i det anrika universitetet Sorbonne. Barbara Degenaers, mamma till en mellanstadieelev i kommunen Breteuil i norra Frankrike, har kontaktat kommunens skolledning vid upprepade tillfällen för att uttrycka sitt missnöje. I en intervju i franska medier säger hon:

”De vanliga fransmännen, medelklassen, är inte intresserade av den här frågan. De befinner sig långt ifrån den här typen av bekymmer. Personligen känner jag mig bestulen och berövad på mitt språk när det används på det här sättet. Jag skulle bara vilja att det nationella utbildningsväsendet respekterar Franska akademien och Blanquer-direktivet. Det är inte lagligt att skriva så här.”

I Frankrike har man precis som i Sverige tagit fram ett könsneutralt ord för hon och han. Franskans motsvarighet till svenskans hen är iel, ett slags fonetisk kompromiss mellan il (maskulinum) och elle (femininum) – ett ord som 79 procent säger att de inte vill använda sig av. I övrigt är det intressant att se att man i Sverige använt sig av en motsatt teknik för att utveckla språket i en mer könsneutral riktning. Sedan du-reformen på 1960-talet har man valt att avlägsna sig från feminiserade titlar som till exempel lärarinna för att istället kalla alla lärare. Hur det kommer sig att två länder kan inta totalt motsatta förhållningssätt mot ett och samma mål kan framstå som märkligt, men förklaras av språkens olika uppbyggnad.

– Eftersom femininum och maskulinum i svenskan har smält samman till utrum – det vi också kallar för n-genus som till exempel en flicka och en pojke – är det betydligt lättare att göra svenskan könsneutral, säger Karin Milles, språkvetare på Södertörns högskola som forskat på framförallt genusfrågor inom språkvetenskapen.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

Hon menar att ordet lärare är könsneutralt, medan lärarinna är könat, och att det därför är enklare att modernisera svens­kan än franskan.

– Men visst har det funnits de som menar att vi på det här sättet osynliggör kvinnor i språket. På 70- och 80-talen kunde man till exempel se att Grupp 8 använde sig av ord som översätterska istället för översättare för att understryka att det rörde sig om en kvinna och inte en man, säger Karin Milles.

Att språk utvecklas över tid, oavsett vad man tycker om utvecklingen, är säkert. Andra språk med grammatiskt genus, som bland annat tyskan, har till exempel genomgått liknande processer som dem vi nu ser i franskan. I andra fransktalande länder som Belgien, Schweiz och Kanada har den språkliga reformen med kvinnliga yrkestitlar genomförts för flera decennier sedan. Det har alltså visat sig särskilt svårt att genomföra språkliga reformer i just Frankrike, och Franska akademien har både hyllats för sin stadighet gent­emot politiska vindar och trender, och kritiserats för att vara för omodern.

Kanske sade den franska lingvisten Alain Ray det bäst: ”Att förändra ett språk, det är ett jäkla arbete!”