Hemma i Sverige beskrev Gudrun Schyman ubåtsjakten som ”julafton för patriarkala försvarsromantiker”. Det ligger en gnutta sanning i skildringen: för oss som ägnar tid åt säkerhetsfrågor var det en bra vecka, så även i Washington. Som svensk i den amerikanska huvudstaden fann jag mig hastigt stå i konversationens centrum. Plötsligt fanns där ett uppriktigt intresse för säkerhetssituationen i Stockholms skärgård: Hur ligger det till med det svenska försvaret? Vad har er minitaryrflotta att komma med mot Putin? Och varför envisas svenskarna med att stå utanför Nato?

Det ökade intresset för Östersjöområdet är slående. För mindre än ett år sedan var det globala säkerhetspolitiska engagemanget för regionen näst intill obefintligt. Östersjön sågs som ett fredens hav som få säkerhetspolitiska analytiker ansåg det värt att ägna sin karriär åt. Föga förvånande, kan tyckas, för en region som präglats av stabilitet, unik europeisk ekonomisk tillväxt och starka demokratiska institutioner.

Det svala intresset för vår del av världen bör också ses mot bakgrund av ett dalande amerikanskt engagemang för Europa. President Obama deklarerade tidigt under sin första mandatperiod att USA:s utrikespolitik skulle fokusera mindre på Mellanöstern och Europa och mer på Asien. ”Pivot to Asia”, som kursändringen kom att kallas, bottnade i antagandet att lejonparten av den politiska och ekonomiska utvecklingen under 2000-talet skulle utspelas i Asien och Stillahavsregionen. I Washington har antalet Europa- och Mellanösternkännare blivit färre och ersatts av Asienexperter. Till dem som är verkligt kunniga inom nordisk-baltiska frågor hör knappt ett tjugotal personer.

Men så kom våren 2014. Sedan Rysslands annektering av Krim och invasion av Ukraina har även de ivrigaste Asienentusiasterna tvingats att ägna viss uppmärksamhet åt Europa, ett intresse som främst riktas åt kontinentens nordöstra delar. En lång rad säkerhetspolitiska experter menar nämligen att Natos nordöstra flank är nästa måltavla för Putins revanschism, någonting som får konsekvenser för Östersjöregionen i allmänhet och för de baltiska länderna i synnerhet.

Sverige berörs ofrånkomligen av utvecklingen. Redan före höstens dramatiska ubåtsjakt var uppmärksamheten för Sverige och Östersjöregionen på stadig uppgång. Under Natomötet i Wales i september ägnades en stor del av agendan åt vilka åtgärder alliansen bör vidta för att försäkra sina nordiska och baltiska medlemmar. Även icke-medlemmar som Sverige och Finland uppmärksammades genom överenskommelser om fördjupat partnerskap.

som supermakt måste natos viktigaste medlem USA kunna ägna sig åt mer än en fråga åt gången. Vid sidan av att framtidsblicka mot Asien, bomba Islamiska staten och bekämpa av ebola måste Obamaadministrationen nu åter fokusera på Europa och före detta Sovjet.

Givet vårt geografiska läge kommer Sverige att få sin beskärda del av amerikansk och Nato-uppmärksamhet framöver. Det lär fortsätta vara spännande att vara svensk i Washington DC.