Nytt testamente
I det senaste numret av Axess skriver prästen och teologie doktorn Annika Borg om Svenska Bibelsällskapets beslut att översätta Nya testamentet till 2026. Vi välkomnar det engagemang som finns kring detta projekt. Eftersom krönikan även handlar om Svenska kyrkans senaste kyrkohandbok och om en eventuell revision av Den svenska psalmboken vill vi bemöta något av det Annika Borg skriver.
Först och främst vill vi framföra att Svenska Bibelsällskapet är en ekumenisk organisation. Utöver Svenska kyrkan återfinns i huvudmannarådet representanter för nio andra kristna samfund i Sverige. Dessutom återfinns representanter för Kungliga Vitterhetsakademien, Svenska Akademien, skolväsendet och Ekumeniska rådet i Finland. Det blir därför missvisande att koppla ihop Bibelsällskapets översättningsarbete med kyrkohandboksarbete och psalmboksrevision inom Svenska kyrkan.
Att bibel 2000 var ”resultatet av många års gediget och koncentrerat språkligt, historiskt och litterärt översättnings- och tolkningsarbete” stämmer. Därför har vi i olika sammanhang understrukit att den översättning som kommer 2026 inte är tänkt att ersätta NT81. Svenska Bibelsällskapet har ingen möjlighet att hävda att en framtida översättning ska vara officiell. Det blir samfunden och andra bibelanvändare som får avgöra i vilken utsträckning den ska brukas.
Precis som skrivs i krönikan är det sant att det är Stiftelsen Svenska Bibelsällskapets bibelfond som anslår medel till projektet. Den har om möjligt en ännu bredare bas än Svenska Bibelsällskapet då även representanter för två förläggarföreningar finns med liksom en representant utsedd av regeringen. Bibelfonden kommer på intet sätt att tömmas i och med denna översättning. Endast en mindre del av tillgångarna används i detta projekt och de används i enlighet med det som är fondens uppdrag enligt det ramavtal som slöts mellan staten, Bibelsällskapet och förläggarna den 7 september 1995. Paragraf två lyder: ”Avtalet har till syfte […] att skapa goda förutsättningar för ett framtida översättningsarbete.”
Ett av de viktigare skälen, som inte Annika Borg alls berör, är att det är centralt att upprätthålla själva översättningshantverket. Därför har Bibelsällskapet redan tidigare fattat beslut om vissa provöversättningar. 2015 kom Galaterbrevet och delar av Lukasevangeliet i ny språkdräkt. I år kommer Markusevangeliet, Filipperbrevet och Första Johannesbrevet i en pilotöversättning. Det innebär att cirka 17 procent av Nya testamentets text redan kommit i ny översättning.
Vi välkomnar det engagemang som Annika Borg visar och inbjuder till fortsatt dialog. Under de närmaste åren kommer bibelöversättningen stå i fokus och det menar vi är positivt. Det är viktigt att vara medveten om att det alltid innebär val när en text ska översättas. Att stanna kvar vid en äldre bibelöversättning, är därmed också ett val.
Biskop Åke Bonnier, ordförande för Svenska Bibelsällskapet
Anders Göranzon, generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet
*
Svar: Man skulle kunna ha förväntat sig att Svenska Bibelsällskapet i sitt genmäle på min krönika i Axess nr 9/2020 tagit sig an och besvarat den fråga jag och andra forskare ställer oss: Varför görs redan en ny översättning av Nya testamentet?
Det är Bibelsällskapets svenskkyrkliga representanter som driver på för detta, så att sammanslutningen är ekumenisk äger ingen relevans i sammanhanget.
Populärt
Amnesty har blivit en aktivistklubb
Den tidigare så ansedda människorättsorganisationen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.
Märk väl, representanter, Svenska kyrkan var i remissrundan för några år sedan milt uttryckt sval angående Bibelsällskapets nyöversättningsförslag. Relevant är således processens brist på transparens och självpåtagna mandat, det mönstret känns igen från när den nya kyrkohandboken togs fram och den kommande förändringen av den svenska psalmboken. ”Inklusivt språk” och ”hen” har varit och är honnörsorden, detta gäller även den nya framhastade översättningen, enligt källor med insyn samt generalsekreterare Anders Göranzon själv. Bort med bröder och in med syskon, så att säga.
NT-81 var resultatet av ett över tjugo års översättningsarbete med avsevärda resurser till sitt förfogande. Professor emeritus i exegetik och ledamoten av dåvarande bibelkommissionen Birger Olsson har i Kyrkans tidning (4/11 2020) konstaterat att Bibelsällskapets projekt är ”orealistiskt”. Så, varför ska då en översättning rafsas fram till år 2026, då 500-års jubileet av den första bibeln på svenska går av stapeln? Vilka riktlinjer har arbetet, vilka ska involveras i översättningsprojektet och utifrån vilka utgångspunkter ska det bedrivas? Det svenska språket har inte förändrats eller föråldrats nämnvärt sedan NT-81 togs fram. Om ett eller två föråldrade ord förekommer, är väl i så fall en varsam revision av vår officiella bibelöversättning ett framtida alternativ. Att Sverige har officiella bibelöversättningar som är resultatet av stora och ambitiösa översättningsprojekt är en tradition att värna och vara stolt över. Det är något att fira år 2026.
Annika Borg