”Vi ska tydligen få samma skolsystem som ni har i Sverige.” Den brittiske gentlemannen som jag, av en ren slump, hamnade i en politisk diskussion med på en resa längs den engelska sydkusten tidigare i sommar hade inte missat den svenska friskolereformens betydelse för valet i Storbritannien. Den svenska modellen lyftes mer än en gång fram av de konservativa som ett framgångsexempel att följa; svenska friskolor syns och hörs, i Sverige men även i utlandet, på ett sätt som nog inte ens dåvarande utbildningsminister Per Unckel hade kunnat drömma om under det borgerliga regeringsinnehavet i början av 1990-talet.

Friskolereformen under regeringen Bildt – med Socialdemokraternas goda minne, skall tilläggas – har skapat mängder av alternativ på grundskole- och gymnasienivå. Kommuner där barn och ungdomar, eller kanske främst deras föräldrar, saknar möjlighet att välja bort de kommunala skolorna blir färre och färre. Under regeringen Reinfeldt har dock ett stort kliv tagits för att avskaff a ett hittills bortglömt alternativ: hemskolningen.

Att hemskolningen ”glöms bort” – ignoreras är nog en mer passande beskrivning – är egentligen inte så konstigt. Tanken att svenska barn och ungdomar ska få en ordentlig skolgång har genomsyrat den svenska politiska debatten sedan folkskolans införande 1842. Den pedagogiska kvaliteten diskuteras med jämna mellanrum och åtgärdas med omfattande reformer av betygssystem och lärarutbildningar. Med friskolereformen slog statsmakten fast att andra aktörer än stat och kommun, exempelvis företag, föreningar eller stiftelser, faktiskt kan bedriva skolverksamhet. Där dras dock gränsen. Familjen har egentligen aldrig betraktats som ett alternativ. I familjens hägn saknas pedagogiskt utbildad personal, klasskamrater och skollokaler. Barnets rätt till skolgång värnas inte, brukar det slås fast, och i den nya skollagen konstateras det helt frankt att behov av hemskolning saknas.

Men i Sverige hemskolar faktiskt ett hundratal familjer sina barn. Orsakerna varierar – alla har inte religiösa motiv – men snart spelar inte motivet någon roll. Sverige ska bli ett land där hemskolning omöjliggörs.
– Det är svårt nog som det är idag att få hemskola sina barn. De flesta kommuner brukar kategoriskt avslå ansökningar från familjer som ansöker om att få hemskola sina barn, säger Mårten Schultz, docent i juridik vid Uppsala universitet.
– I den nya skollagen får de också stöd för att göra det. Där slås det fast att det måste föreligga synnerliga skäl för att få hemskola sina barn. Det får man lära sig första terminen på juristlinjen att synnerliga skäl knappt existerar …

Schultz tillhör inte den lilla skara som bedriver hemskolning, men anser ändå att frågan är fi losofi skt spännande.
– Jag säger inte att alla familjer som vill hemskola sina barn är lämpade att göra det, men varför inte testa från fall till fall? I många länder betraktas hemskolning som en viktig frihetsfråga, eftersom individen eller kanske snarare familjen, kan hävda sin rätt gentemot det kollektiva. Men i Sverige vill liberaler inte ens diskutera rättighetsperspektivet. Å andra sidan är debatten kring rättighetsfrågor helt inverterad, sociala rättigheter står helt i fokus, konstaterar Mårten Schultz.
– Egentligen är hemskolning en fråga som verkligen borde förena liberaler och värdekonservativa, men av det ser man ingenting.

Han får medhåll av den konservative filosofen Roland Poirier Martinsson. I en kolumn i Svenska Dagbladet den 8 mars sjöng Poirier Martinsson, vars barn går i en kommunal skola, hemskolningens lov. Ett av få publika försvar av hemskolning som utbildningsform.
– Många privatpersoner hörde av sig och tackade, några ledarsidor kritiserade mig och från politiskt håll var det dödstyst. Det var väl ganska väntat, säger Poirier Martinsson.
– Hemskolning är för många förknippat med religiösa fanatiker och med sådana vill ingen förknippas. Både liberaler och konservativa gömmer sig.

Enligt roland poirier Martinsson är dock fördomarna mot hemskolning många.
– För det första finns det gott om forskning som visar att hemskolade barn inte alls blir asociala och utan nätverk, tvärtom. Hemskolade barn klarar sig väldigt bra i livet och överglänser ofta andra barn både vad gäller kunskaper och sociala förmågor, säger han.
– För det andra är det inte bara av religiösa skäl som familjer hemskolar. Man brukar säga att det finns tre grupper som hemskolar: de som gör det av religiösa skäl, de som gör det för att man anser att skolan inte håller tillräckligt hög kvalitet och så de som gör det för att livet faktiskt blir betydligt bekvämare.
– Men, det svenska samhället är inte anpassat för hemskolning. Vårt höga skattetryck, som förutsätter att båda föräldrarna förvärvsarbetar, gör att det helt enkelt blir svårt rent ekonomiskt att hemskola. Den internationella trenden talar dock, enligt Poirier Martinsson, för hemskolning. Det är inte bara i anglosaxiska länder som hemskolningen varit på frammarsch de senaste åren. Intresset för utbildningsformen har även vuxit i de norra delarna av Europa.

Kommer då något parti att göra hemskolning till ”sin” fråga? Det ledande partiet på det utbildningspolitiska området, Folkpartiet, kommer defi nitivt inte att göra det.
– I och med att vi sett till att skapa en stark skolinspektion, utökat sanktionsmöjligheterna av skolor som inte sköter sig och stärkt lärarnas roll ska inte hemskolning behövas. Inte ens det mest ambitiösa föräldrapar kan uppnå den pedagogiska kvalitet som finns i den svenska skolan. Den svenska skolan är inte problemfri, men vi löser problemen genom att ge skolorna rätt verktyg, inte genom att skicka hem eleverna, säger Therese Wallqvister, utredare på Folkpartiets riksdagskansli. En viss öppning för hemskolning ska finnas även i fortsättningen, men inte på religiösa eller fi losofi ska grunder, enligt Wallqvister.
– Gillar man inte den pedagogik som finns i redan existerande skolor finns alltid möjligheten att starta en friskola och underkasta sig de krav som ställs på en sådan. Jag kan dock tänka mig att hemskolning kan tillåtas under en begränsad tid om det exempelvis handlar om långa resor eller liknande.

Och Folkpartiets inställning till hemskolning är även alliansens. Räkna heller inte med att några rödgröna företrädare tar hemskolning i försvar. I en debattartikel den 31 augusti i Aftonbladet kritiserade de centerpartistiska riksdagsledamöterna Maria Kornevik Jakobsson och Stefan Tornberg förslaget på nya skrivningar om hemskolning i skollagen – men de tillhör en liten skara politiker som engagerat sig i hemskolningsfrågan. Att tunga debattörer som Roland Poirier Martinsson, Mårten Schultz (som bland annat skrivit på Newsmill om hemskolning) och Johan Norberg (kolumn i Metro 10 mars) tagit upp frågan verkar heller inte ha gett några ringar på vattnet. Mårten Schultz tror dock inte att det behöver dröja en hel mandatperiod eller mer innan hemskolning hamnar i blickfånget.
– Europadomstolen tycks anse att det är en grundläggande rättighet att få hemskola, så om den svenska staten får bakläxa där lär det nog bli en viss debatt, säger Schultz.