Skotsk nationalism på villovägar
Hur påhittiga curatorerna än är när det gäller att finna kopplingar mellan olika nationer ser de ingen förbindelse som sträcker sig över Nordsjön, så att Skottland kunde vara ett skandinaviskt land. Men det är vad som påstås av Skotska nationalpartiet (SNP) när man nu förbereder sig inför en folkomröstning i frågan om Skottland ska bryta sig ut ur Storbritannien. Alex Salmond, partiets karismatiske ledare, har manat skottarna att rikta blicken mot Östersjöns folk, istället för söderut mot de föraktade engelsmännen.
Även om jag skyggar för tanken på att bryta upp Storbritannien i mindre och – förutspår jag – fattigare stater, måste jag säga att det en gång i tiden fanns något som talade för de skotska nationalisterna. I likhet med Sverige, Norge, Danmark och Finland är Skottland medlem i EU. EU skänker mindre länder trygghet och förser dem med institutioner som kan göra deras röster hörda i världen. Liksom Norge hade Skottland olja som kunde finansiera en ny stat. Och de vänsterintellektuella tillägger att Skottland, i likhet med de skandinaviska länderna, har ett socialdemokratiskt samförstånd som skulle göra det till en fin och progressiv plats när landet väl befriats från det konservativa Englands bojor.
fram till finanskrisen 2008 framstod det hela som trovärdigt. Nu känns alltihop falskt. Stödet för oberoende har inskränkt sig till ungefär en tredjedel av den skotska väljarkåren, och det är lätt att se varför. Utomstående förstår inte att den brittiska bankkrisen var en skotsk bankkris. De största banker som kollapsade var Royal Bank of Scotland och Bank of Scotland. Salmond trodde att Edinburghs finansbransch i framtiden skulle bli viktigare än Nordsjöns olja, som håller på att sina. Även om Salmond uttryckte sig som en vänsterman, agerade han som en högerman och var mer positiv till avreglering av bankbranschen än sina engelska motsvarigheter.
Nu har hans förhoppningar grusats. Skotska nationalister talar inte längre om ett oberoende Skottland som ansluter sig till euron. Varför skulle euroländerna vilja ha en ny stat med ett kraschat banksystem? Om Skottland, eller för den delen resten av Storbritannien, liknar ett skandinaviskt land, så är det inte Sverige eller Norge vi liknar, utan Island.
Stukade av den färska historien säger SNP nu att ett oberoende Skottland skulle behålla det brittiska pundet och den brittiska drottningen och BBC. Huruvida landet skulle bli lidande på att bidragen från övriga Storbritannien försvinner är en omtvistad fråga. Min åsikt är att skatteöverföringar från det välmående södra England och oljeintäkter från Skottland tar ut varandra. Även om så är fallet frågar man sig varför nationalisterna alls vill lämna Storbritannien, när de ändå vill behålla så mycket som är brittiskt.
Ingen har ännu ifrågasatt de skotska intellektuella och deras självbedrägeri, men någon borde göra det. Alla nationalistiska intelligentior uppfinner sin egen historia, och nationalisternas historier om ett vänsterinriktat land förtryckt av de konservativa engelsmännen är inget undantag. Unionen mellan Skottland och England har existerat sedan 1707. Vänsterns kamp under de tre århundradena sedan dess har varit en brittisk kamp, inte skotsk eller engelsk. Efterhand som stödet för oberoende stagnerar börjar intelligentian inse att det inte är någon lätt uppgift att sudda ut 300 år av gemensam erfarenhet.