Svart guld och gröna skogar

Kaieteurfallet i centrala Guyana: än så länge skyddat. FOTO: LEE DALTON / ALAMY

Upptäckten av väldiga oljefyndigheter har gett Guyana världens högsta tillväxt. Risken är att klimatnytta får stå tillbaka för ökat välstånd, skriver Joakim Rådström.

I Guyanas huvudstad Georgetown ligger Naturresursministeriet direkt granne med USA:s stora ambassadkomplex. Placeringen kan upplevas slumpmässig till en början, men desto mer medveten när man tar i beaktande Exxon Mobils stora koncession för oljeborrning utanför kusten.

Efter årtionden av provborrningar upptäcktes där olja i enorma kvantiteter 2015. Till dags dato har uppskattningsvis motsvarande 11 miljarder fat olja hittats i området.

Oljan har gett stora återverkningar på Guyanas ekonomi, som just nu åtnjuter världens absolut högsta tillväxt – 64 procents BNP-tillväxt 2022, och en förväntad tillväxt om 25 procent under 2023. Samtidigt har priserna gått upp rejält för landets konsumenter.

”Guyana är nämligen, efter grannlandet ­Surinam, världens mest skogstäckta nation sett till procent av landytan.”

– Det beror bland annat på inflödet inom oljeindustrin av arbetsimmigranter från Europa och USA, säger Ni­cholas Peters, kommunikationschef på Amer­indian Peoples Association (APA) i ­Georgetown. Så även om vi just nu är det rikaste landet i Sydamerika känner vi oss inte rika.

Peters ord bekräftas av statistiken – Guyanas BNP per capita är visserligen en av Sydamerikas högsta i nominella siffror, men långt därifrån om man istället ser till köpkraft.

Epicentra för Guyanas nya oljeboom utgörs av Exxon Mobils två 334 meter långa produktions- och lagringsfartyg Liza Destiny och Liza Unity, som brukar ligga ett 20-tal mil utanför Guyanas havskust. Med en kapacitet att ta upp och förvara 220 000 oljefat vardera per dag kan de båda tankerskeppen snabbt börja dra nytta av det flytande svarta guldet utanför Sydamerika. Två ytterligare fartyg är beställda och på ingående.

Goda nyheter för ett så fattigt land som Guyana – eller inte? Grannlandet Venezuelas öde ekar dessvärre välbekant i detta sammanhang. Ett land som tack vare oljan nådde snabb och stor ekonomisk framgång, och som genom politisk korruption och vanstyre lika snabbt sjönk ned till botten.

I guldgrävarstaden Port Kaituma i den västra delen av Guyana är det idag främst fattiga venezolanska män som anländer som gästarbetare. Kvinnor tar sig över gränsen för att sälja sexuella tjänster; många små hotell i staden erbjuder rum per timme.

– I Guyana har korruptionsfrågan alltid funnits i förgrunden. Och korruption är nog ur ett nationellt perspektiv den största farhågan när det gäller den utveckling som nu sker, säger Nicholas Peters.

En stor del av risken, menar organisationen APA, handlar om att Guyana inte är juridiskt och administrativt förberett på det stora inflöde av utländska investeringar som följer på upptäckten av oljan. Rättsliga ramar saknas i många fall, liksom tillsyn och kontroll av oljesektorn. Och där kontroll saknas kan i värsta fall kriminalitet och korruption ta vid.

Regleringsfrågan gäller för övrigt inte bara oljeindustrin. Även inom en annan viktig och snabbväxande sektor diskuteras behovet av kontroll och uppföljning: skogsbruk.

Guyana är nämligen, efter grannlandet Surinam, världens mest skogstäckta nation sett till procent av landytan. Cirka 87 procent av landet är täckt av skog, jämfört med 68 procent i det lummigt skogsklädda Sverige. När man åker propellerplan över inlandet går det ofta timmar utan att man siktar något annat än träd.

Till skillnad från Brasilien har emellertid inte skogsindustrin i det historiskt fattiga Guyana hittills utvecklats i någon större utsträckning, och skogen har därför mestadels lämnats kvar. Dessutom är många grupper av ursprungsfolk utspridda runt landet, och har i många fall sedvanerättsligt företräde till skogsområdena.

Detta kan dock ändras snabbt i takt med att pengar och internationellt intresse börjar skölja över Guyana. Nu hotas skogen både av timmerindustrin och gruvbolag – Guyana har stora guldfyndigheter, och hittills har merparten av avskogningen berott på just avverkning kring utvinningsplatser. Utanför Port Kaituma, till exempel, ser vi till exempel högvis med stockar av regnskogsträd upplagda för att sågas upp till virke och fraktas till hamnarna.

– Utmaningen är att ökningen i antalet gruv- och timmerkoncessioner och internationella investeringar kommer att innebära ett större tryck på ursprungsfolk, med hot och risker, säger Lauren George, koordinator för styres- och rättighetsfrågor vid APA och själv urinvånare.

Till detta kommer den hårda och närmast ödesmättade avvägningen mellan välstånd och klimat. Guyana är idag ett av världens endast åtta nettoklimatpositiva länder, en direkt följd av den kolsänka som utgörs av landets stora skogstäcke.

För att både ha kakan och äta den har ett antal internationella mekanismer för hållbart skogsbruk införts. Ett exempel är EU:s Forest Law Enforcement, Governance and Trade, eller FLEGT, som reglerar import till EU av trä- och pappersprodukter från länder som är anslutna till samarbetet och som har stora bestånd av tropisk regnskog.

I dagsläget omfattas endast Indonesien av reglerna när man importerar trä- eller pappersprodukter till Sverige, men sy­stemet utvecklas löpande. Sedan december ifjol har exempelvis Guyana tecknat ett så kallat frivilligt partnerskapsavtal (VPA) med EU. På sikt förväntas det krävas FLEGT-licenser från samtliga länder som EU har tecknat frivilliga partnerskaps­avtal med.

– Som tur var gjorde Guyana redan de saker som krävdes i VPA:n sedan tidigare. Vi har alltid praktiserat hållbart skogsbevarande och skogsbruk, säger Kenny David, chef för EU FLEGT-sekretariatet i Guyana vid Guyanas skogsbrukskommission, Guyana Forestry Commission.

Det som återstod för att uppfylla avtalet handlade snarast om att formalisera och sätta på pränt de redan etablerade skogsförvaltningsrutinerna, menar David.

– Det frivilliga partnerskapsavtalet handlar inte om att vi ska exportera mer eller mindre, utan om ­marknadstillträde och att etablera ett system för att försäkra oss om att vi följer lagarna på den marknaden.

Så det här avtalet, och andra, kommer inte att äventyra Guyanas ställning som klimatnettopositivt land?

Populärt

Tolkningsfrågor

En gång i tiden, innan EG ombildats till EU, var Danmark det land som var mest motsträvigt i organisationen. Inför varje nytt avtal satte sig danskarna på tvären, opponerade sig mot formuleringar och krävde olika typer av undantag från reglerna.

– Absolut inte. Det som vi alltid har gjort och upprätthållit är att vi avverkar hållbart, och alla system har övervakats oberoende i åratal. Inte för att vi ska blåsa fanfar för oss själva, men vi har alltid fått bra betyg. Om det inte är hållbart vill vi inte ha det, sammanfattar Kenny David.

Oavsett vilket system som sätts i verket i framtiden måste det med andra ord bygga på den tidigare inrättade ordningen med hållbar skogsavverkning.

Lauren George på APA är dock tveksam till om Guyanas modell verkligen kommer att stå pall i den ekonomiska förändringens vindar. Alltför starka krafter mot
det rådande systemet finns dessvärre, anser hon.

– Infrastruktur som tunga vägar och motorvägar inåt inlandet har till exempel ännu inte byggts ut. Men när den väl finns på plats, och tung utrustning kan fraktas över hela Guyana, då kommer det inte att stanna där, säger Lauren George.

En viktig anledning till att det riskerar att bli så är att gruvdriften ökar i det snabbväxande Guyana. Och gruvindustrin har alltid övertrumfat regeringsbesluten i Guyana, menar Lauren George.

– Deras argument är att det för med sig mycket pengar till landet. Så även om Gu­yana har marknadsfört sig som affischland för låg avskogning och hög andel tropiska skogar kommer landinfrastrukturen att byggas ut enormt i takt med de utländs­ka investeringarna i olja och gas.

Det kommer i sin tur att medföra ett starkt tryck på mark och miljö, samt allvarliga utmaningar mot ursprungsbefolkningens territoriella rättigheter, lägger hon till. Oavsett, vill säga, om Guyanas myndigheter ännu anser att de lyckas hålla balansen mellan välstånd och klimat någorlunda intakt.

Joakim Rådström

Journalist.

Mer från Joakim Rådström

Läs vidare