Vi som ville så väl
Tre kvinnor skålar i sekt 2001, den tyska familjeministern från socialdemokraterna (SPD), De grönas gruppledare i förbundsdagen och en kvinnlig bordellägare. De firar den rödgröna regeringens nya prostitutionslagstiftning som precis antagits av förbundsdagen. Det är några år efter att kristdemokraternas och Helmut Kohls 16-åriga maktinnehav hade brutits och den första rödgröna regeringen tagit plats i Tyskland. Nu var ambitionen att göra upp med den konservativa västtyska politiken där familjen med mannen som familjeförsörjare fanns i centrum och där begreppet våldtäkt var något som till 1997 enligt lag inte kunde ske inom äktenskapet.
De verkligt betydande reformerna på jämställdhetsområdet som införandet av föräldraförsäkring och pappaledighet med inspiration från svenska lösningar kom inte att genomföras under denna regering, utan först efter att Angela Merkels CDU:s bildat en stor koalition med SPD 2005. På prostitutionsområdet hann dock den röd-gröna koalitionen genomföra en i sitt tycke banbrytande reform i jämställdhetens tecken. I Kohls värld var prostitution fortfarande enligt lagen ”mot god sed”, samtidigt som det mer eller mindre tyst accepterades att männen kunde slinka in på en bordell eller besöka en prostituerad i en husvagn vid landsvägen på väg hem från jobbet. Nu ville den nytillträdda regeringen reformera lagstiftningen i syfte att förbättra situationen för de prostituerade och minska stigmatiseringen. Man utgick från en stark kvinna som självständigt skulle välja yrke och livsstil. Prostitution skulle likställas vid vilket annat arbete som helst och de prostituerade skulle kunna utnyttja sociala förmåner i form av t.ex. sjukförsäkring och pensionsrättigheter. Genom att registrera sig som egna företagare skulle sexarbetarna, som de prostituerade nu kallades, kunna få mer självständighet, bordeller skulle bli lagliga företag och banden till kriminella miljöer skulle klippas.
Hösten 2013, tolv år senare, publicerar Tysklands ledande feminist Alice Schwarzer en bok med titeln Prostitution – en tysk skandal och organiserar ett upprop mot prostitution. Ett stort antal tyska intellektuella skriver under uppropet och plötsligt diskuteras prostitution i tv-soffor, seminarier och tidningsartiklar. Vad är det som har hänt?
Schwarzer sätter fingret på det som många poliser och socialarbetare länge påpekat: i kölvattnet på den nya lagstiftningen har prostitutionen ökat kraftigt i Tyskland. I Hamburg görs det reklam för en nyöppnad storbordell i en by vid i stadens utkant med nära anslutning till golfbanan. Bordeller med flatrate-sex, gang-bang och andra billigerbjudande etableras i flygplatsnära lägen för att locka turister och affärsresande. Den mest kända tyska bordellen ”Pascha” huserar i ett elvavåningshus i ett industriområde utanför Köln med skiftande utbud på olika våningsplan. Hur många prostituerade som arbetar i Tyskland finns det inga uppgifter om eftersom ingen är tvungen att anmäla sig, men siffror på flera hundratusen till över en halv miljon figurerar i debatten.
Över en miljon sexköp bedöms göras dagligen. De flesta experterna är ense om att en majoritet av de prostituerade kommer från länder utanför Tyskland och särskilt många kommer från Rumänien och Bulgarien. Det är oklart hur stor del som varit utsatta för människosmugglare och i vilken utsträckning det är tvång, men som en socialarbetare i Stuttgart uttrycker det: ”Vissa bordeller känns som ett barnhem med purunga flickor som inte behärskar tyska och inte känner till sina rättigheter och möjligheter och förmodligen inte vet vad de gett sig in på”. Tyska poliser vittnar om svårigheter att få tillträde till bordeller eftersom verksamheten i sig inte är illegal och om dömda människosmugglare som driver bordeller eftersom inga tillstånd krävs. Resultatet av ambitionen att göra prostitutionen till ett yrke som andra nådde inte målet; endast ett 40-tal personer har registrerat sig som prostituerade för att få status som företagare med rätt till sociala förmåner.
Hur kunde det bli så här när man ville så väl? När den liberala prostitutionslagstiftningen infördes var inriktningen helt nationell, de prostituerade skulle integreras i de tyska sociala skyddssystemen. Med östutvidgningen kopplad till den fria rörligheten inom EU ändrades förutsättningarna radikalt. De unga kvinnor från Östeuropa som utan att förstå språket med tvång eller under falska förespeglingar eller av ekonomisk nöd lockades till Tysklands bordeller var långt ifrån den självständiga inhemska företagare i sexbranschen som lagstiftningen var tänkt att främja. Sexturismen från andra länder tilltog, i en tidning intervjuas till exempel svenska ”Åke” som kommer till Berlin regelbundet för att köpa sex. Acceptansen för att män går till bordeller ökade samtidigt som kontrollen var obefintlig och stora ekonomiska vinster fanns att hämta för aktörerna i den så kallade rödljusmiljön.
Förutom hos de vältaliga representanter för sammanslutningar såsom Sexarbetarnas förbund och hos en del av dem som var involverade i lagstiftningens tillkomst, råder konsensus om att den nuvarande situationen är ohållbar, och dagens CDU-SPD-regering förbereder en skärpt lagstiftning som ska läggas fram senare under året.
I det här läget riktas blickarna mot vad som i Tyskland och övriga Europa går under namnet ”den svenska modellen”. Några år före den liberala tyska lagstiftningens tillkomst hade Sverige under en vänstermajoritet också introducerat en ny prostitutionslagstiftning som gick i en helt annan riktning än den tyska. Den svenska sexköpslagen som antogs 1999 kriminaliserar köp av sexuella tjänster medan de prostituerade inte bestraffas.
För feminister som Alice Schwarzer, men också för en del politiker och journalister som har tagit ställning mot prostitution, är Sverige ett föregångsexempel med bred politisk förankring, stöd hos befolkningen och ett bevis på statens möjlighet att sätta normer för samhällsutvecklingen.
Motståndarna till ett sexköpsförbud ser den svenska modellen som ett misslyckande som stigmatiserar de prostituerade som offer och inte ser dem som vuxna människor som fattar sina egna beslut.
Populärt
De sagolika systrarna Mitford
Bland de omtalade systrarna Mitford fanns både skickliga författare, fascistsympatisörer, en hertiginna och en kommunist, skriver Moa Ekbom.
En viktig aspekt i att förstå den tyska debatten är att mannen och mannens behov fortfarande ofta är ett riktmärke i samhällslivet. Även om reformtakten ökat kraftig på områden som gäller jämställdhet och familjepolitik under de senaste åren, ses det av många fortfarande som naturligt att männen gör karriär och kvinnorna tar hand om familjen. Bilden av den framgångsrike mannen som arbetar sent och kör en stor bil i obegränsat hastighet på autobahn är fortfarande stark i många kretsar. Att ifrågasätta mannens rätt till köpt sex i syfte att skydda de svagare möts ofta av oförståelse och inställningen att även om man skulle vilja ändra mannens beteende är det omöjligt.
Generellt får tanken att det går att förändra människors beteende genom att samhället sätter normer inte samma resonans i Tyskland som i Sverige och det ses ofta som oönskat att staten tar på sig den rollen. I stora delar av det tyska samhället finns det en djupt rotad motvilja till att låta staten reglera det som ses som tillhörande den personliga sfären, vilket förmodligen kan hänföras till historiska erfarenheter av statlig övervakning och inblandning i privatlivet. Under 1900-talets nazistiska och kommunistiska diktaturer har många tyskar fått erfara att staten inte är god och vill sina medborgares väl.
I diskussionerna mellan regeringspartierna CDU och SPD inför skärpningen av lagstiftningen har det talats om åtgärder som ett förbud mot flatrate-sex och att gå till tvångsprostituerade, bättre kontroll av bordeller, införande av minimiålder för prostituerade med mera, men att göra som Sverige gjorde för femton år sedan och förbjuda sexköp verkar fortfarande vara ett för stort steg att ta i Tyskland.