VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

God vilja men knappast gott ledarskap

I dagens DN drar Mattias Svensson en lans för Fredrik Reinfeldts "Öppna era hjärtan-tal". Det var inte blåögt utan humanistiskt, menar han, och det väjde inte för att det skulle krävas uppoffringar i det generösa mottagandets spår.


Han skriver: "Uppmaningen till svenska folket om tålamod, solidaritet och öppna hjärtan handlade om ett rakt och oförblommerat besked om att flyktingmottagande både kostar och kan skapa slitningar i ett samhälle – och att reformutrymmet under den kommande mandatperioden därför mestadels skulle gå till detta."


Men detta besvarar inte riktigt frågan om statsministerns hållning var välövervägd.


Var det klokt att inte försöka dämpa flyktingströmmen till just Sverige utan att tvärtom lyfta fram vårt land som extra attraktivt? Sådana budskap vidarebefordras med blixtens hastighet i det moderna IT-samhället och bidrog förstås - tillsammans med det faktum att Sverige i motsats till andra EU-länder beviljade permanenta snarare än tillfälliga uppehållstillstånd - till unika 163 000 asylansökningar under 2015 och de anknytningsärenden som detta i sin tur har givit upphov till.


Hur tydlig var statsministern egentligen beträffande det som Svensson kallar "slitningar". Vad det skulle innebära för belastning inte bara på den offentliga ekonomin utan också på själva samhället: socialtjänsten, skolan, sjukvården, bostadsbristen, trycket på utanförskapsområdena? Fick medborgarna en rimlig bild av vartill politiken skulle leda?


Och vilka åtgärder förutskickade Reinfeldt med anledning av den utveckling han såg framför sig? På vilket sätt drog han slutsatser av sitt eget budskap och tog initiativ för att rusta riket för vad som komma skulle? Jag minns inte mycket sådant. Han tacklade frågan i ord - men knappast i handling. Den goda viljan må ha varit på plats, men det goda ledarskapet? Jag har svårt att se det.

 

OBS. Texten ursprungligen publicerad på Facebook (16/8-19)

Ett gott narkotikarus förlänger livet?

tablets-1001224_960_720.jpg

Jag måste erkänna att jag har svårt att släppa intervjun med statsminister Stefan Löfven i DN. Först pekar han ut det myckna knarkandet i Danderyd som en av huvudorsakerna till gängkriminalitet och skjutningar. Redan det är dubbelt orimligt.


1. Andelen unga Danderydsbor som har testat narkotika verkar förvisso vara ovanligt hög. Men ungdomar är en begränsad del av befolkningen och enligt Socialstyrelsens undersökning av narkotikabruket i Sverige finns de flitigaste användarna bland personer som antingen är arbetslösa eller föremål för Arbetsförmedlingens insatser. Där ligger inte Danderyd i topp, om man så säger.


2. Danderyds kommun har ca 33 000 invånare, åldringar och småbarn inräknade, dvs knappt 1,5 % av invånarantalet i Storstockholm. Hur stor del av problemet kan de utgöra ens teoretiskt?


Fast det riktigt märkliga återstår. Efter det inledande försöket att göra klasskampsfråga av narkomanin fortsätter statsministern så här: "Vissa länder legaliserar en del narkotika och då gör du det legitimt och visar att det är en naturlig del av ett samhälle. Vi måste vara hårda. Det hör inte hemma här. Det är med och bidrar till ökade klyftor. Skillnaden i förväntad livslängd mellan Danderyd och Vårby Gård är 18 år. 18 år – det går knappt att förstå."


Narkotikan beskrivs alltså som en central orsak till att folk lever längre i Danderyd än i Vårby. Men det var ju enligt statsministern i Danderyd som knarkandet var särskilt omfattande. Vad han faktiskt säger är alltså att narkotika förlänger livet. Ett ganska underligt budskap kan jag tycka.
En förklaring kan vara att DN:s reporter har citerat honom fel, men i så fall borde det ha begärts rättelse och någon sådan har jag ännu inte sett. Så det hela handlar dels om att statsministern dels vill spela ned sitt ansvar och skylla ifrån sig, dels om utomordentligt valhänt hantering av det språk som är ett av en ledande politikers viktigaste verktyg. Ingetdera är en riktigt uppmuntrande tanke.

 

OBS. Texten publicerades ursprungligen på Facebook 14/8 2019

OBS 2. Det här med 18 års skillnad i förväntad livslängd mellan områdena är också fullständigt missvisande, vilket även DN:s egen faktagranskare påpekar.

 

Följer du Axessbloggen? Då kanske Axess Magasin är något för dig – just nu får du tre nummer för endast 129 kronor.  

Sluta tycka – börja tänka!

Catta.png

Foto:Pexels      

I livet ingår att lida, åldras och dö. Det är inte så deprimerande som det låter, utan det är vad som gör oss till människor. Utan dessa vore vi tommare kärl, mer lika hubotar än människor. Ändå agerar människor instinktivt mot just lidandet, åldrandet och döden och gör allt för att stoppa de tre. Men hur mycket kan man ta bort och fortfarande vara människa?

Debatten om altruistiskt surrogatmödraskap blixtbelyser med glasklar tydlighet hur dåliga vi svenskar är på den här typen av frågor. Kombinationen polariserad debatt med en konsensuskultur bjuder på en hel del humor eftersom det resulterar i att varje fråga bara kan ha två möjliga svar. Man kan vara emot den på förhand givna motståndarsidan, men i de egna leden råder konsensus. Resultatet blir ett platt för och emot, ja eller nej, svart eller vitt. Samtidigt har sociala medier gjort samtalen snabbare och det har blivit viktigare att vara tidigt ute med en åsikt, att positionera sig. Det kanske fungerar om man debatterar momssatser eller förbud av plastpåsar. Men i det polariserade och det hektiska går väldigt mycket förlorat.

Vi skulle behöva pröva idén om att vissa frågor är för stora och svåra för enkla svar. För stora för ens den här typen av text, men en fantastisk grund för samtal. Så skulle en inställd åsikt faktiskt också vara en åsikt, givet att den ersattes med ett sökande

Abortfrågan – tyvärr, dagens åsikt är inställd, vi ägnar dagen åt frågor. När börjar liv, när är en abort bara en abort och när blir den ett mord? Vecka 20? 30? 40? Vi vet inte, livets början kom inte med en färdig manual.

Dödshjälp – vi ber om ursäkt, men tyvärr ställer vi in dagens åsikt i frågan. När räknas ett lidande vid livets slut som outhärdligt? Och hur långt bort från livets slut? Räcker det att patienten i största allmänhet inte vill leva, eller måste vederbörande uppnå en viss nivå av smärta? Eller depression? Vi vet inte, både lidandet och döden är för stora och överväldigande.

Altruistiskt surrogatmödraskap - ingen åsikt hittas, hänvisning saknas. Var ska man börja? Ska alla få göra vad de vill med sin kropp så länge man inte tror att det kan skada någon annan? Längtan efter barn är en grundläggande mänsklig drift, men är det rimligt att låta vetenskapen manipulera våra kroppar och liv hur mycket som helst? Var går gränsen? Kanske inte här, men säkert vid kloning och genmanipulation? Så när ska man börja ifrågasätta för att inte låta det gå för långt? Om så många föräldralösa barn finns i världen, borde man inte göra det lättare att adoptera istället?

Om en fråga klart och tydligt handlar om liv eller död, då det är då det är dags att ta ett steg tillbaka och några djupa andetag innan man formulerar en åsikt. Att detta inte uppmuntras är en intellektuell katastrof.

Detta är bortom politiken. Det är grundläggande frågor om lidande, åldrande och död - samt vad det egentligen innebär att vara människa. 

 

Följer du Axessbloggen? Då kanske Axess Magasin är något för dig – just nu får du tre nummer för endast 129 kronor.  


Boken, läsandet och fattningsförmågan

Berättandet och läsandet har genom historien fyllt en central roll för människans liv. Just nu förändrar digitaliseringen berättandet och läsandets förutsättningar i grunden.

En ny bok

I programserien ”En ny bok” intervjuar programledarna Mats Wiklund, Erik Thyselius och Katarina O’Nils Franke forskare och författare som medverkat i antologier och essäsamlingar utgivna av Axel och Margaret Ax:son Johnson stiftelse.

Where Is Life Science Heading In The Future?

Genes, Technology And Society

Tvådagarsseminarium inspelat 14-15 maj 2018 på Engelsbergs bruk.

Global Axess 2018: Kunskap och information

Kunskap och information är temat för årets upplaga av Global Axess. Kunskapens betydelse har varit uppenbar för människan allt sedan Adam och Evas tid, men informationssamhället ställer oss inför nya frågor. Inte minst: Vad innebär det allt intensivare flödet av information och åsikter för vår förmåga till helhetssyn och förståelse? Gör det oss klokare eller dummare? I programmen ger forskare, journalister och författare sina bilder av utvecklingen.

Studio Axess

PJ Anders Linder tacklar tidens aktuella frågor med intressanta och kvalificerade gäster. Du vet väl att du kan lyssna på avsnitten fredagar innan TV-sändningen? Besök: axess.se/podcast