Någon gång på sensommaren 1975 satt Švejk jag tillsammans med Milan Kundera på Gyllene Ormen i Prag och pratade om staden där vi befann oss.

Lokalen hade fått sitt namn av den orm som krälade i taket där den vred sig och krängde med kroppen som om någon skulle ha pryglat den med käppar. Ur ormens stjärt växte ett stiliserat kvinnohuvud fram: med tomma ögon stirrade det ut i lokalen.

Restaurangen låg – ligger – i Gamla stan på hörnet av Liliová. De låga fönstren vetter mot universitetsb...