Självfallet existerar det ett materiellt nationellt kulturarv förtjänt av samhällets omsorg. Det kan gälla vackra, exceptionella byggnader eller enkla men representativa, sådana som berättar om levnadsvillkor och näringar i en avlägsen tid. Det kan gälla konst- och bruksföremål som har hamnat i museisamlingar. Omsorgen om detta materiella nationella kulturarv förutsätter en rad kompetenser, vidmakthållande av traderade kunskaper. Vad gör man åt ett järnräcke som har börjat rosta? Hur restaurerar man en oljemålning som har börjat spricka?

Jag har all respekt för detta materiella nationella kulturarv och alla dem som tar vård om det. Men det som ligger just mig närmast hjärtat är ett kulturarv som är mer immateriellt och internationellt. Jag är starkt, nästan patologiskt fascinerad av erfarenheter och...