I förra numret av Axess (nr 8/22) skildrades landsbygden och den till synes eviga konflikten mellan städernas expansion och landsbygdens branta utförsbacke. Men med nya infallsvinklar på hur den centralistiska politiken styrt landsbygdens utarmning genom åren ger ett visst hopp.

Vi börjar få värdefulla pusselbitar till en helhetssyn av hur ekonomiska kriser och bristfälliga centrala politiska beslut styr avfolkningen. Det handlar inte bara om flyttlasspolitik, stöd till fattiga kommuner eller avvecklingen av jordbruket och det faktum att vi radikalt minskat odlad potatis. Det handlar snarare om en elitistisk syn på landsbygden och systemfel i politiska beslut som en genomgående röd tråd i de flesta centralt fattade besluten. Förmodligen bottnar allt detta i ett genuint ointresse och tron på centralisering och rationella beslut.

Jan Jörnmark har analyserat en ansvarslös bostadspolitik, där katalysatorn var 90-talskrisen och som lade grunden för små kommuners ekonomiska och sociala problem. Problemen började långt tidigare, i små industrikommuner på 1970-talet i subventionerade villor i mexi­tegel där industriarbetarna flyttade in samtidigt som industrikrisen tog fart med stora rationaliseringar och avskedanden som följd.

I början av 1990-talet kom en ny skattereformen som blev för­ödande för hyresrätterna, eftersom principen om likformighet ledde till att tjänstesektorn momsbelades. Det slog särskilt hårt mot hyresmarknaden när kostnader för underhåll och fas­tighetsskötsel ökade kraftigt. De tomma lägenheterna och överhettningen av bostadsmarknaden blev ett stort problem. Allmännyttans lägenheter började rivas.

”Landsbygdsväljarna är lika osynliga som tidigare”

När den stora flyktingvågen accelererade 2015 såg Migrationsverket genast möjligheter i kommuner med ett överskott av bostäder. Migrationsverkets stf generaldirektör Anders Westerberg kunde konstatera att det fanns gott om tomma bostäder i Norrlands avfolkningsbygder och den långsiktiga ”strukturplanen” blev att styra en allt större del av den växande flyktingströmmen till småfattiga kommuner. Dit kom en större del av flyktingarna. Kommunalrådet i Norberg Åsa Eriksson satt i radion och grät och konstaterade att hon inte orkade längre.

Skolorna i dessa kommuner klarade inte av trycket av mängden nya elever som inte kunde språket och andelen icke godkända elever ökade. I Norberg kördes utmattade lärarna iväg i ambulans. Lärarförbundet som rankande landets skolor utsåg den flyktingtäta Ljusnarsbergs skola till Sveriges sämsta tre år i rad. Kommunerna ropade på hjälp, men ingen brydde sig.

Idag har de tomma bostäderna i glesbygdskommuner bidragit till att storstadskommuner ägnar sig åt social dumpning. Jan Jörnmark tar ett exempel från Hällefors där en familj från Nacka ökade de sociala kostnaderna för fyra till fem miljoner omedelbart när de anlände. Jörnmarks studie visar på en centralstyrd social exploatering och diskriminering av glesbygdskommuner.

Lars Anders Johansson beskriver i sin artikel om hur partiernas ointresse för landsbygden speglades i politiken. Han tar Nya Moderaterna och Centerpartiet som exempel. Fredrik Reinfeldt får representera den politiska elitens ovanifrånperspektiv. I en intervju i danska Politiken 2014 konstaterade han: ”Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig.” Det var på den tiden då partierna var helt fokuserade på de ombytliga storstadsväljarna, landsbygden fanns knappt på kartan.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

Det var också då Centerpartiet bytte profil och inriktade sig mer på de miljömedvetna storstadväljarna och den ideologiska förnyel­sen kom att gå under namnet Stureplanscentern.

I årets valrörelse fick landsbygdsväljarna ett större genomslag. Framförallt var det KD och SD som lovade allt från lägre bränslepriser, återbäring av naturtillgångar och bättre vägar. KD pratade om hjärtlandet. Efter valet var det dock inget av de blå partierna som slogs om ansvaret för landsbygden när regeringen skulle bildas och hittills har just inget hänt.

Landsbygdsväljarna är lika osynliga som tidigare. Centerpartiet har förlorat de flesta av sina starkaste fästen på landsbygden. De fyra storstäderna har egen majoritet i riksdagen och de har tagit sig tolkningsföreträde och makt att besluta om vad landsbygden behöver. Risken är stor att den gröna industrialiseringen med exploatering av mark i form av gruvor, vindkraftparker och billig el i Norrland också i fortsättningen kommer att kompletteras med social dumpning i mindre glesbygdskommuner som har tomma bostäder.