Ställd inför utmaningen att bygga ett ekonomiskt system från grunden vände sig Laar, berättas det, till den enda bok om ekonomi han hade läst: Milton Friedmans marknadsliberala idéskrift Free to Choose. Tullar och subventioner avskaffades, statliga företag privatiserades och platt skatt infördes. Free to Choose var naturligtvis inte den enda bok om ekonomi som Laar hade läst, men det var den första och den hade påverkat honom djupt.

Senare skulle Laar berätta om första gången han hörde talas om Milton Friedman. Det var i en sovjetisk propagandaskrift, där Friedman beskrevs som en mycket farlig ekonom. Som Laar konstaterade visste han då inget om Friedmans idéer, men om kommunisterna betraktade honom som så farlig, måste det ju vara en bra person.

Anekdoten säger sannolikt en del om hur Estland kom att bli ett av världens ekonomiskt friaste länder. Men framför allt visar det hur Milton Friedman, som få andra ledande ekonomer, kom att symbolisera en tidsanda: Förhoppningen, och förverkligandet bör väl tilläggas i dessa dagar, om en friare och bättre värld genom liberaliseringar.

Ingen annan ledande nationalekonom har både vunnit så stor akademisk respekt att det resulterade i ekonomipriset till Alfred Nobels minne (1976) och samtidigt fått ett sådant genomslag i den politiska debatten som Milton Friedman. Det tillhör trots allt undantagen både att Nobelprisceremonin avbryts av politiska protester och att politiker vill resa statyer över ledande nationalekonomer. Det senare skedde faktiskt i Mongoliet efter kommunismens fall, då den dåvarande finansministern föreslog en staty av Milton Friedman som kontrast till den existerande Leninstatyn.

Historien om Milton Friedmans karriär,­ såväl akademiskt som i samhällsdebatten, berättas i den nya biografin Milton Friedman. The Last Conserva­tive, skriven av historikern Jennifer Burns, som tidigare bland annat skrivit en biografi över Ayn Rand. Biografin är den första som är baserad på det efterlämnade arkivet vid Hoover Institute på Stanforduniversitetet, där Friedman var verksam efter att ha gått i pension från University of Chicago 1977, och där även Burns är verksam.

Milton Friedman (1912–2006) växte upp i en småföretagarfamilj i Rahway, New Jersey. Länge var planen att han efter matematikstudier skulle arbeta i försäkringsbranschen. Men ankoms­ten till Chicagouniversitetet sammanföll med två för Friedmans fortsatta karriär viktiga händelser. Dels började matematiken på allvar göra sitt intåg i nationalekonomin, vilket öppnade helt nya möjligheter för den matematiskt orienterade studenten. Dels befann sig USA mitt i den stora depressionen, som skulle komma att spela en avgörande roll för Friedmans forskning och samhällssyn.

Burns skildrar ingående den intellektuella miljön i Chicago och hur Friedman kom att inspireras av den tidens ledande förespråkare av fria marknader, Frank Knight. I sina arbeten argumenterade Knight för att marknadens fria prisbildning var det bästa sättet att hantera den osäkerhet som finns i tillvaron och att vinster är ett resultat av risktagande i en värld av osäkerhet. Det var både ett försvar för kapitalismen och en kritik av politikens möjligheter att ersätta prismekanismen med planering.

I Rum 7 på den nationalekonomiska institutionen i Chicago, där Knight höll sina seminarier, skulle Friedman även komma att träffa sin blivande fru och, vilket inte minst blir tydligt i Burns bok, intellektuella samarbetspartner och medförfattare till flera böcker, Rose Director.

Precis som alla ekonomer vid den här tiden brottades Chicagoekonomerna med frågan om statens roll i ekonomin. Innebar den stora depressionen att den klassiska liberalismen spelat ut sin roll och att det framöver skulle krävas en mer aktiv stat? Det jakande svaret, i John Maynard Keynes anda, skulle relativt snabbt bli det dominerande perspektivet bland ekonomer. Men i Chicago, både som ett resultat av den starka idétraditionen kring Frank Knight och det geografiska och kulturella avståndet till östkustuniversiteten där de nya idéerna om den aktiva staten fick starkt fäste, höll man fast vid en klassiskt liberal syn på ekonomin och en begränsad statsmakt. Denna forskningsmiljö var, menar Burns, oerhört viktig för att dessa idéer skulle överleva depressionen.

Trots sin skepsis till planeringens möjligheter förhöll sig Chicagoekonomerna inte passiva till depressionen. Exempelvis förordade man olika former av beredskapsarbeten och en avskaffad guldmyntfot. Inte minst såg man med oro på depressionens konsekvenser i fråga om fattigdomen som följde i dess spår. Milton Friedman blev långt senare känd för sina idéer kring allmän basinkomst i form av en negativ inkomstskatt som ett sätt att garantera alla en lägsta ekonomisk standard. Det är en idé som har den stora depressionen som bakgrund och som går att spåra tillbaka till en diskussion mellan Friedman och Gunnar Myrdal på en ekonomkonferens utanför New York 1939, berättar Burns.

Åren före och under andra världskriget arbetade Friedman för några av de myndigheter som bildats för att administrera först Roosevelts nya giv och sedan krigsekonomin. Denna erfarenhet tycks ha stärkt hans tvivel kring planeringens möjligheter, och då inte minst värdet av stora matematiska modeller. När han 1946 återvände till en tjänst vid University of Chicago konstaterade han i en artikel att de ekonometriska modellerna ”erbjuder formella modeller av fantasivärldar, inte generaliseringar om den verkliga världen”.

Samtidigt började det, inte minst som följd av genomslaget för Friedrich Ha­yeks Vägen till träldom som hade publicerats 1944, att växa fram en intellektuell­ motrörelse mot de dominerande idéerna om politikens möjligheter att styra samhällsutvecklingen. Friedman var en av dem, tillsammans med flera kolleger från Chicago, som reste till Schweiz 1947 och deltog i grundandet av Mont Pelerin Society för att ge de klassiskt liberala idéer­na en ny start. Friedman och många av de andra mötesdeltagarna talade om en ny liberalism som erkände att staten kunde spela en positiv roll, exempelvis när det gällde att motverka fattigdom. Det var för övrigt ett synsätt som fick Ludwig von Mises att ilsket lämna överläggningarna med orden ”Ni är alla socialister”.

Just kritiken av den intellektuella grunden för mycket av efterkrigstidens socialism – keynesianismen – var emellertid kärnan i Friedmans akademiska arbeten under 1950-talet. En grundläggande idé hos Keynes var tanken att ju mer människor tjänar, desto mer sparar de, och att depressionen kunde förklaras med att människor inte ville spendera sina pengar. Denna underkonsumtionsteori öppnade för beskattning och omfördelning. Men datan, för övrigt insamlad av Rose Friedman i ett tidigare projekt, visade att människors konsumtionsmönster var betydligt mer komplicerade, vilket gjorde det möjligt att ifrågasätta en av grunderna för keynesianismen.

Sitt stora genomslag i samhälls­debatten fick Milton Friedman emellertid med A Monetary History of the United States, som gavs ut 1963 och var resultatet av tio års forskning tillsammans med Anna Schwartz. I boken påvisade Friedman och Schwartz en kraftig minskning av penningmängden åren efter börskraschen 1929. Federal Reserves (USA:s centralbank) beslut att strama åt under dessa år var det, konstaterade Friedman, som gjorde att kraschen utvecklades till den stora depressionen. Det som hade beskrivits som ett misslyckande för marknadsekonomin som system var i själva verket ett misslyckande för beslutsfattarna i centralbanken som låtit penningmängden krympa när ekonomin befann sig i fritt fall.

Arizonasenatorn Barry Goldwater, som i början av 1960-talet blivit den ledande partipolitiska företrädaren för motståndet mot den växande amerikanska staten, läste boken och skrev uppskattande till Friedman.

Goldwater förlorade visserligen stort i presidentvalet 1964, men ideologiskt inleddes en rörelse bort från keynesianismen. Friedman blev kolumnist i veckotidningen Newsweek. Boken Capitalism and Freedom, som byggde på Friedmans föreläsningar och som kommit ut några år tidigare, blev med budskapet om att genom privatiseringar rulla tillbaka staten något av ett manifest för den nya amerikanska höger som snart skulle få en ledare i form av Kaliforniens guvernör Ronald Reagan.

När 1970-talet summerades var den kände ekonomen John Kenneth Galbraiths omdöme att John Maynard Keynes era hade fått lämna plats för Milton Friedmans.

Keynesianismens verktyg och teorier varken bet på eller kunde förklara 1970-talets kombination av hög inflation och hög arbetslöshet. Allt fler beslutsfattare anslöt sig till Friedmans grundläggande idé om att inflation alltid är en fråga om penningmängden. Att omsätta idéerna om att inflationen gick att kontrollera genom att sätta kvantitativa mål för penningmängdens utveckling – det som brukar beskrivas som monetarism – visade sig, som Burns konstaterar, emellertid vara lättare sagt än gjort i praktisk politik. I både USA och Storbritannien, där Ronald Reagan respektive Margaret Thatcher var uttryckligen inspirerade av Friedman, prövades metoden.

Modifierade lever dock Friedmans idéer­ kring penningpolitiken i hög grad vidare i form av inflationsmål och andra ramverk som syftar till att skapa stabilitet och förutsägbarhet i ekonomin. Och när centralbankerna reagerade på finanskrisen hösten 2008 genom massiva penningpolitiska stimulanser svävade Friedmans ande över beslutet. Det var ju detta Federal Reserve borde ha gjort i oktober 1929.

I boken diskuterar Burns också utförligt den enskilda händelse som mer än något annat skulle sätta bilden av Friedman i breda kretsar och leda till protesterna i Stockholm i samband med ekonomipriset: det sex dagar långa besöket i Santiago i Chile våren 1975.

Bakgrunden till besöket var ett långvarigt samarbete mellan Chicagouniversitetet och det katolska universitetet i Santiago. Den chilenska ekonomin, som hade hamnat i fritt fall under Allendes socialistiska experiment, led två år efter kuppen fortfarande av en inflation på 300 procent. Ekonomerna, som gått till historien som The Chicago Boys och som några år tidigare utarbetat ett förslag på omfattande ekonomiska liberaliseringar, konstaterade att något behövde göras och bjöd in Friedman.

Burns påminner om att förverkligandet av det ekonomisk-politiska programmet knappast var grunden för Pinochets styre eller ett skäl för militärkuppen. Tvärtom var många i juntan positiva till en fortsättning på den statsdirigerade ekonomi som existerat även före Allendes valseger 1970.

I det 45 minuter långa samtalet med Pinochet lyfte Friedman fram behovet av snabba åtgärder för att knäcka inflationen, genom att kraftigt minska de offentliga utgifterna trots att det kortsiktigt skulle vara socialt riskfyllt. Detta blev också verklighet efter Friedmans Chile­resa. Det var dock, konstaterar Burns, knappast Friedman som fällde avgörandet. Snarare bekräftade Friedmans besök det inflytande som de Chicagoutbildade ekonomerna hade hunnit skaffa sig.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

Frågan om Chile skulle dock förfölja Friedman. En konsekvens av debatten blev att Friedman med åren kom att bli allt tydligare i sitt försvar för den politiska friheten som en långsiktig förutsättning för den ekonomiska friheten.

Med alla dess fel och brister är den värld Milton Friedmans idéer bidrog till att skapa – från Tallinn till Shanghai – rikare och bättre än dess föregångare. Det är värt att dra sig till minnes när det åter­igen talas om den stora statens återkomst, och Friedmans idéer­ om fria marknader och globalisering i många kretsar framställs som hopplöst omoderna.

Men att USA:s president Joe Biden, i valrörelsen 2020 deklarerade att ”Milton Friedman isn’t running the show anymore”, säger kanske i själva verket en hel del om den fortsatta kraften i Friedmans idéer.

Ingen kommer undan Milton Friedman. Jennifer Burns läsvärda biografi hjälper oss att förstå varför. 

Bok:

Milton Friedman: The Last Conservative
Jennifer Burns

(Farrar, Straus and Giroux 2023)