Boken innehåller en rad konservativt färgade essäer av amerikanskt ursprung. De är alla intressanta, men illustrerar samtidigt att bokens tes om en levande amerikansk konservatism är en återvändsgränd. En död frågeställning. Trots texternas relevans och/eller aktualitet, är den självpåtagna uppgiften att upprätta en livaktig konservativ tradition i amerikansk politik – förmodligen – dömd att misslyckas.

De flesta svenskar, åtminstone i min generation, uppfattar konservatism som liktydigt med en eller annan form av borgerlig höger, men det är en otillräcklig och delvis missvisande definition. Om man ser konservatismen som en högerpolitisk strömning kollapsar begreppet. Den politiska högern har, både i Amerika och Europa, kommit att inta en alltmer liberal ståndpunkt. Man har genomgående förordat fri marknad, låga skatter och liten stat: alltsammans liberala kardinalfrågor. Den konservatism man kan skymta bland amerikanska republikaner betonar vanligen vissa värdefrågor och hänger ofta samman med förbindelsen mellan politik och en religiös tradition. Den förbindelsen är ett typiskt amerikanskt fenomen men har mer karaktär av religiösa än av konservativa värden, och egentligen är den mer reaktionär än konservativ. Den har knappast någon motsvarighet i europeisk politik.

IEuropa finns förvisso stora kristna konservativa partier och rörelser. Men det rör sig då om partier där religio­nen spelar en passiv roll. Den religiösa dimensionen är bara en moralisk markering avsedd att locka kristna väljare till partiet. Europeiska konservativa politiker ägnar sig sällan eller aldrig åt att förkunna trons budskap och de skyltar inte med det i den offentliga debatten. Detta sker emellertid ofta i USA, men det sker inte bara eller ens mer frekvent bland konservativa än bland andra politiker.

Den nu avgående presidenten, Donald Trump, har i de stora medierna framställts som ultrakonservativ. Det är knappast en korrekt beskrivning av den politik han fört som president eller de åsikter han gett uttryck för som privatperson. I mina ögon är han en hårdkokt liberal politiker, som är övertygad om att alla sociala problem, inklusive jämlikhet och fattigdom, bäst kan lösas av den fria marknaden. Men till skillnad från konservativa tänkare menar han att fattigdomen och olikheten helst inte skall bevaras utan upphävas och upphävas just med marknadens fria mekanismer. Att han nått stor popularitet inom den amerikans­ka arbetarklassen och de lägre sociala­ skikten beror på att han till skillnad från de utpräglade medelklasspolitikerna inom Demokratiska partiet­ i sin retorik inte väjde för att peka på vissa ekonomiska problem och nostalgiskt hylla en svunnen amerikansk storhetstid. Trumps fraseologi har visserligen bara varit munväder, men för de utarmade skikten i Amerikas rostbälte har det ändå varit ljuv musik. De har tyckt sig höra rösten från en politiker som förstår och bryr sig om deras situation.

”Den nya världens människa och medborgare tvingades att oförtröttligt sträva efter att utvidga sitt territorium, bryta ny mark, spränga varje gräns och ständigt spänna sina krafter mot frontlinjen.”

Vid närmare eftertanke är det överhuvudtaget svårt att peka på något som liknar en konservativ ideologi. Det är svårt helt enkelt därför att det inte finns någon sådan. Konservatism är inte en ideo­logi som liberalism eller socialism. Det finns ingen konservativ doktrin. Konservatismen är ett förhållningssätt, en hållning ofta byggd på en reaktion mot händelser i samtiden. Edmund Burke­, som ofta nämns som konservatismens fader, formulerade sitt politiska budskap som en reaktion mot frans­ka revolutionen och den samtida upplysningsradikalismen. Hans allt överordnade syfte var att hindra revolutionen från att sprida sig till England. Han ville bevara England som ett utpräglat klassamhälle, styrt av en konung och en jordägande aristokrati.

När det kom till ekonomiska frågor som handel eller fördelning av resurser var han marknadsliberal om än med vissa förbehåll. Han betonade att handeln inte fick styra regeringens politik. Hos Burke­ fanns ändå ett ideologiskt inslag, men det gällde förhållandet mellan kyrka och stat. Burke var själv religiös och menade att inget samhälle kunde bevaras utan en nationell kyrka som staten måste vara förbunden med. Däremot hade han ingen religiöst doktrinär syn på vilken Gud denna kyrka skulle tillbe eller att den ens måste vara en kristen kyrka. Kyrkan skulle i Burkes konservativa samhällssyn fungera som en stabiliserande institution som inte förändrades av tidens stormar, som evigt förkunnade samma budskap sekel efter sekel.

Under efterkrigstiden har både amerikansk och europeisk konservatism genomgående varit rörelser som förordat fri marknad, låga skatter och så liten stat som möjligt. Den har i likhet med liberala rörelser sett som en central uppgift att begränsa den internationella kommunismens makt och att på det nationella planet förhindra att kommunistiska partier får inflytande. I Europa har konservatismen under efterkrigstiden inte bara sett kommunismen som ett hot utan även vänt sig mot socialdemokratins centralt organiserade välfärdsstat. I de skandinaviska samhällena har därför rollerna blivit ombytta. Här och i synnerhet i Sverige har det varit socialdemokratin som haft en samhällsbevarande konservativ roll.

Efter 1930-talets reformgenombrott har Socialdemokraterna inte önskat några stora sociala och ekonomiska förändringar. Man har kanske inte ansett att man skapat ett fulländat samhälle, men åtminstone en bättre gemenskap än den ämbetsmannastat som härskade över en utarmad underklass då en borgerlig elit satt vid makten. Under tidigare epoker har konservatismen varit allt annat än fientlig mot staten, och dess syn på marknad och storkapital har varit tvetydig. Tidigare konservativa strömningar har byggt sin makt och sitt inflytande på välbärgade sociala skikt som vördar traditionella värden. Det har varit de adliga jordägarna och landsbygdens välsituerade bondebefolkning som utgjort kärntruppen. Dessa skikt har ofta varit anhängare av en stark stat, och inte sällan av ett upplyst envälde. Den moderna konservatismen är alltså i allt väsentligt en liberal strömning och i USA har den alltid varit det.

Det är också en förståelig utveckling med tanke på den kulturella utveckling som västliga samhällen har genomgått i modern tid. Den konservativa hållningen uppstod som en följd av 1700- och 1800-talets politiska konfliktmönster och maktspel. Den utspelas i en serie brytpunkter mellan kungamakt, jordägande aristokrati och det växande urbana borgerskapet. Dessa konflikter resulterade i tre revolutioner i den västliga världen – i England 1688, i Amerika 1776 och i Frankrike 1789. I dessa tre omvälvningar formas grunddragen i den moderna kultur och mentalitet som fortfarande dominerar den västliga kulturkretsen. Även om amerikansk kultur inte till en början var motorn och den drivande kraften i denna utveckling blev den alltmer det efter inbördeskriget. Efter de båda världskrigen och under kalla kriget intog Amerika definitivt tätpositionen.

Amerikanskt samhällsliv är präglat av en anda som i amerikansk historieskrivning liknats vid den mentalitet som råder vid en frontlinje, ”a frontier”. På grund av den enorma invandringen och den följande folkvandringen mot väster kom den amerikanska civilisationen att utsättas för ett häftigt omvandlingstryck. Den nya världens människa och medborgare tvingades att oförtröttligt sträva efter att utvidga sitt territorium, bryta ny mark, spränga varje gräns och ständigt spänna sina krafter mot frontlinjen, att helt enkelt göra det omöjliga möjligt. Den amerikanska fronten var under 1800- och det tidiga 1900-talet de ­ociviliserade utmarkerna i väster, eller det område som i amerikansk folklore kallas Vilda Västern, där livet var hårt, primitivt och farligt. Där medborgaren inte skyddades av lag och polis utan lämnades att klara sig med egna krafter. Denna livsform blev, enligt Frederick Jackson Turner, den ledande teoretikern för denna historieskrivning, själva grundvalen för den amerikanska nationalkänslan.

Fram till amerikanska inbördeskriget fanns kanske en genuin amerikansk konservatism. Den härskade i sydstaternas aristokratiska plantageekonomier. Under inbördeskriget ställdes den traditionsbundna livsstilen i syd mot ”the yankee way of life” i norr. Livet i sydstaterna karaktäriserades av en sävligt lantlig rytm och var byggt på bomullsplantager som var lönsamma bara på grund av slavarbete. I norr hade livet en hetsigare rytm och var präglat av urbana center, industrialism och oavbruten tillväxt. I syd gick livet en evig cirkelgång. Varje ny generation levde sitt liv efter nedärvda mönster. Det var en stabil men repetitiv samhällsform. Urtypen för en konservativ civilisation. I norr härskade en modell byggd på liberalismens marknadsekonomi och värdegrund. Dessa skilda världar stötte samman i ett blodigt krig som gällde vilken samhällstyp som skulle dominera den amerikanska civilisationen. Nordstaterna segrade och den amerikanska konservatismen tillfogades ett avgörande nederlag.

Efter denna sammanstötning marginaliseras amerikansk konservatism. Resterna av en konservativ hållning överlever politiskt endast genom en fusion­ med den dominerande liberalismen i ett slags liberalt färgad konservatism. I övrigt lever den konservativa hållningen och tänkandet ett vegetativt och undanskymt liv vid universitet och i fristående tankesmedjor. Det är från denna slummer Andrew Bacevich önskar väcka den konservativa idétraditionen i Amerika. Jag tror inte att han kommer att lyckas, i varje fall inte med denna bok, som betraktad som helhet slirar på lamellerna.

Det blir tydligt genom att flera av de bidrag som Bacevich valt ut ger uttryck för en liberal snarare än en konservativ samhällssyn. Några av bidragen har till och med drag av en libertariansk uppfattning, helt oförenlig med en konservativ grundsyn.

Amerikansk konservatism har i likhet med konservatism i allmänhet brottats med problemet att finna en harmonisk förening mellan stat och marknad. Konservativa tänkare och politiker intar inte samma entydigt fientliga hållning till staten som liberaler eller libertarianer. De förnekar inte statens betydelse för samhällets stabilitet eftersom den genom traditionen är given en central plats i alla civiliserade samhällens maktstruktur. Men genom marknadens avgörande roll i amerikansk ekonomi blir balansgången mellan stat och marknad särskilt besvärlig. Det är svårt, kanske omöjligt, att precisera exakt vilken makt staten skall, bör och måste ha. Bör den äga makt att ingripa och reglera marknaden eller ej? Bör den ha makt och rätt att reglera individens livsval? Bör den ha rätt att ingripa i fördelningen av det kollektiva produktionsresultatet? Vanligen har amerikansk konservatism ansett att marknaden och individerna bör stå fria från all statlig tvångsmakt. Det är också den hållning som bäst rimmar med arvet från livet vid frontlinjen. Men då uppstår problemet, som redan Burke pekade på, nämligen att idka handel inte är detsamma som att regera och att marknadens och individens intressen stundtals hamnar i konflikt med politikens mål.

I en intressant men rätt svårbegriplig essä uttrycker Randolph Bourne­ uppfattningen att staten egentligen är en mystifikation, ett begrepp utan reell förankring. Bourne hävdar att vi utan problem kan definiera företeelser och begrepp som landet, nationen, administrationen och regeringen. Landet kan förstås utifrån sin geografiska utsträckning; nationen som en kulturell och språklig gemenskap; administrationen ses som lagstiftningens och lagens maktapparat; regeringen utgörs av de aktörer som befolkar administrationen och genom sina beslut förverkligar dess vilja. Men när vi skall definiera staten stöter vi på problem. Den är på en och samma gång alla dessa funktioner men samtidigt ingen av dem. I Bournes perspektiv blir staten ett abstrakt, mystiskt väsen som skugglikt skymtar ovanför eller i bakgrunden av institutionerna, men som aldrig någonsin framträder i egen gestalt.

Den amerikanska konservativa traditionen har aldrig hämtat sig efter sydstatsaristokratins nederlag och undergång. Visserligen kan det sägas att det republikanska partiet har glidit åt höger under efterkrigstiden, men det är knappast en konservativ högerposition. Den republikanska Tea Party-högern är baserad på såväl marknadsorienterade intressen som på realpolitiska och religiösa krafter, och det vittnar inte om någon djupare förankring i den konservativa traditionen.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

Den moderna konservatismens politiska svaghet förklarar Bacevich med att den i modern tid har begått två fatala misstag. Det första var att den ställde sig negativ till Roosevelts New Deal (nya given) och därmed valde uppgivenhetens och pessimismens väg inför den djupa depression som drabbade hela den industriella världen under 1930-talet. Därmed isolerade den sig från de breda folkliga lager som led svårt. Det andra misstaget var att den under andra världskriget envist förespråkade en isolationistisk politik. Det hjälpte inte att många konservativa svängde efter Pearl Harbor. Då var skadan redan skedd.

Slutligen måste jag dröja något vid Robert Nisbets analys av det moderna samhällets sociala kris och tillkortakommande. Det är visserligen just en filosofisk, sociologisk och kritisk randanmärkning till vår tids amerikanska samhälle, men i mina ögon är det också ett exempel på konservativ förmåga till originell iakttagelse och inträngande tankeskärpa som skär djupa sår i den segrande liberala ideologin.

Det problem Nisbet diskuterar rör det civila samhället, dess gemenskapsformer och organiska liv. Han anser att denna delvis osynliga och sköra värld befinner sig i snabb upplösning. Det civila samhället rymmer och bygger på spontana och självgrodda institutioner som familjen, släkten, arbetskollektivet och bostadskvarterens sociala nätverk. Alla dessa gemenskaper har under efterkrigstiden och kanske långt dessförinnan genomgått en förfallsprocess. Familjen och släkten, som var själva basen för samhällets sociala liv och dess centrala energiresurs, kunde bara fylla denna funktion genom att de var beständiga. Människor levde tillsammans hela eller större delen av livet och därmed skapades en intim gemenskap och en social kontroll som fungerade som ett moraliskt gyroskop i livets stormar. Idag har de inte längre dessa egenskaper. Människor lever inte i fasta, varaktiga och intima gemenskaper. Äktenskapen är numera tillfälliga förbindelser, skilsmässor hör till vardagen och den sociala kontroll som utövades av institutioner som släkt, arbetskamrater och granngemenskap har förtvinat. Individen, som i liberalismens universum är den skapande kraften och skall vara det, lever i dagens västliga samhällen isolerad från nästan alla sociala sammanhang och framlever sitt sociala och moraliska liv i ett limbo.

Vår tids sociala medier är ett magert och ynkligt substitut för verklig mänsklig moralisk gemenskap. De saknar förmågan att ersätta de förlorade­ sociala institutioner som fanns i det traditionella civila samhället. Den socia­la kontroll de utövar, för de utövar ändå en sådan, liknar inte den varma moraliskt stödjande gemenskapen i det civila samhället. Den är tvärtom distanserad och kylig och den kan ibland vara outhärdligt grym i sin utstötning av den som avviker från normen.

I Nisbets perspektiv är denna situation ett resultat av att det civila livets spontana organisation har utkonkurrerats och ersatts av statens professio­nella institutioner. Härigenom har medborgaren förvandlats till klient, ett föremål för en högre världslig makts fostran. Individens trygghet vilar inte längre hos självständiga organiska gemenskaper utan hos konstruerade byråkratiska apparater som betraktar människan kyligt och objektivt. De ser individen antingen som ett beskattnings- eller ett bidragsobjekt. I Nisbets ögon är det ett skrämmande och känslolöst samhälle vi har skapat. Det liknar en av Kafkas mardrömmar.

Antologin American Conservatism är bitvis snårig, abstrakt och tung. Ändå är den viktig, kanske till och med en av fjolårets viktigaste amerikanska böcker och därför mödan värd. Den ger ett perspektiv på konservatismen som är annorlunda och stundtals även överraskande